Skilsmässa och bodelning efter 30 år, behöver råd. Särskilt gällande lösöret.
Vi är sams och överens om detta. Är goda vänner och vill så förbli, kommer nog att umgås en del även efter separationen. Bor under samma tak, delar fortfarande säng och gör saker tillsammans. Vi är kompisar helt enkelt.
Bara ett barn bor kvar hemma och hen är myndig och går fortfarande i skola.
Vi har hyfsad ekonomi med måttliga skulder.
Det finns ingen tredje part inblandad.
Ansökan om äktenskapsskillnad skickas in i dagarna så resan är rätt nyligt påbörjad och vi vill båda göra "rätt" och att allt blir rättvist. Vi är så tidigt i processen att ingen utomstående vet nåt.
Huset torde värderas till runt 4.5Mkr (kommer givetvis att göra en korrekt värdering) och lånen ligger på runt 1.5Mkr. Tyvärr är bostatssituationen överhettad så att en vanlig trea börjar på att kosta 2Mkr och uppåt. Det dumma när man gör en värdering är att man bara anger ett utgångspris och det kan och brukar givetvis sticka iväg. Vilket hon har anmärkt på. Vi köpte dumt nog även en sommartstugetomt för ett tag sen i syfte att bebygga den men det kommer givetvis inte att ske. Den blev dyr pga sitt unika läge och frågan är om det går att få igen pengarna. Hur som helst så är det ingen vidare idé att försöka sälja nu i höst. Kan tomten fortfarande stå kvar som gemensam egendom tills den avyttrats just av denna anledning eller är det en dålig idé?
Huset är stort och vi har även fått överta gods från våra föräldrar var för sig då dom sålt sina hus och flyttat till lägenheter så vi har prylar till förbannelse! Så mycket att vi har tvingats hyra externt förråd. Utöver detta har vi också en massa fordon (som dock inte är speciellt dyra) och en massa bra-att-ha prylar som vi inte har kunnat slänga. Och det skulle ta tid och energi att försöka avyttra det, det är inte "bara att". Jag var själv på banken innan vi riktigt visste om vi skulle hamna i det här läget. Där genomlyste man mina förutsättningar och kom fram till att jag bör kunna bo kvar och lösa ut henne men då räknade vi på att hon behåller tomten och lösöret tog vi inte ens upp. Skatteeffekten blir också rätt stor då husets byggkostnad låg på ca 1.6Mkr. Trodde faktiskt att banken skulle kunna sälja bodelningstjänsten men det var inget man själv pysslade med och hänvisade till en samarbetspartner.
Vi vill kunna göra så mycket som möjligt själv i bodelningen (främst för att hålla nere kostnaderna) och att få tag på, köpa, ett juridiskt korrekt avtal verkar inte vara så svårt men vi har ju ett problem här: hon kommer att skaffa en trea eller rentav en tvåa och det finns ju inte en sportslig att hon ska få plats med mer än några enstaka möbler och annat där vilket gör att jag måste "köpa" ut allt annat lösöre från henne oavsett om jag vill ha det eller inte. Känns sådär. Jag tror att hon vill starta lite från scratch med ny säng och annat och det har jag inga problem med, kan även delvis vara med och betala detta. Vi är båda rätt prismedvetna och tror att vi har lätt att övervärdera saker och ting. Jag vill absolut inte hamna i ett läge där hon tror att jag utnyttjar situationen och försöker "roffa åt mig" saker och ting eller försöker skaffa mig ekonomiska fördelar så där finns en del att göra men jag kan ju heller inte bjuda marknadsmässiga priser på sånt som jag inte anser att jag direkt behöver men som ändå är svårt att sälja?
Att ha en auktion sinsemellan kan nog vara en bra lösning men funkar det verkligen på allt? Hon kommer t ex inte att ha någon nytta av allt som hör ihop med trädgård eller husunderhåll men vi vet ju båda vad såna verktyg har kostat en gång i tiden. Eller kostar, även om det är begagnat. Är det då schysst att hon ändå ska lägga bud på sånt som hon inte har någon fortsatt användning av? Hur gör proffsen, schablonvärderar? Hur får man tag i såna tabeller?
Om det finns någon här som har genomgått en liknande separation och vill dela med sig av sina erfarenheter och tips hur ni löste er situation skulle jag vara tacksam. Jag vill bara komma vidare i livet och försöka påbörja nåt nytt så av den anledningen känns det angeläget att ta tag i detta på allvar så snabbt som möjligt men vi har inte mer bråttom än att det ska kännas bra för båda. Har googlat en del men det är mest dödsbon som exemplifieras.
Hur mycket kan man sen göra själv vid en bodelning, jag såg någon som sålde ett avtal för ca 1500,- och då ingick ockå att dom gick igenom det vi presterat och såg till att allt blev korrekt i juridisk mening. Räcker det?
Bara ett barn bor kvar hemma och hen är myndig och går fortfarande i skola.
Vi har hyfsad ekonomi med måttliga skulder.
Det finns ingen tredje part inblandad.
Ansökan om äktenskapsskillnad skickas in i dagarna så resan är rätt nyligt påbörjad och vi vill båda göra "rätt" och att allt blir rättvist. Vi är så tidigt i processen att ingen utomstående vet nåt.
Huset torde värderas till runt 4.5Mkr (kommer givetvis att göra en korrekt värdering) och lånen ligger på runt 1.5Mkr. Tyvärr är bostatssituationen överhettad så att en vanlig trea börjar på att kosta 2Mkr och uppåt. Det dumma när man gör en värdering är att man bara anger ett utgångspris och det kan och brukar givetvis sticka iväg. Vilket hon har anmärkt på. Vi köpte dumt nog även en sommartstugetomt för ett tag sen i syfte att bebygga den men det kommer givetvis inte att ske. Den blev dyr pga sitt unika läge och frågan är om det går att få igen pengarna. Hur som helst så är det ingen vidare idé att försöka sälja nu i höst. Kan tomten fortfarande stå kvar som gemensam egendom tills den avyttrats just av denna anledning eller är det en dålig idé?
Huset är stort och vi har även fått överta gods från våra föräldrar var för sig då dom sålt sina hus och flyttat till lägenheter så vi har prylar till förbannelse! Så mycket att vi har tvingats hyra externt förråd. Utöver detta har vi också en massa fordon (som dock inte är speciellt dyra) och en massa bra-att-ha prylar som vi inte har kunnat slänga. Och det skulle ta tid och energi att försöka avyttra det, det är inte "bara att". Jag var själv på banken innan vi riktigt visste om vi skulle hamna i det här läget. Där genomlyste man mina förutsättningar och kom fram till att jag bör kunna bo kvar och lösa ut henne men då räknade vi på att hon behåller tomten och lösöret tog vi inte ens upp. Skatteeffekten blir också rätt stor då husets byggkostnad låg på ca 1.6Mkr. Trodde faktiskt att banken skulle kunna sälja bodelningstjänsten men det var inget man själv pysslade med och hänvisade till en samarbetspartner.
Vi vill kunna göra så mycket som möjligt själv i bodelningen (främst för att hålla nere kostnaderna) och att få tag på, köpa, ett juridiskt korrekt avtal verkar inte vara så svårt men vi har ju ett problem här: hon kommer att skaffa en trea eller rentav en tvåa och det finns ju inte en sportslig att hon ska få plats med mer än några enstaka möbler och annat där vilket gör att jag måste "köpa" ut allt annat lösöre från henne oavsett om jag vill ha det eller inte. Känns sådär. Jag tror att hon vill starta lite från scratch med ny säng och annat och det har jag inga problem med, kan även delvis vara med och betala detta. Vi är båda rätt prismedvetna och tror att vi har lätt att övervärdera saker och ting. Jag vill absolut inte hamna i ett läge där hon tror att jag utnyttjar situationen och försöker "roffa åt mig" saker och ting eller försöker skaffa mig ekonomiska fördelar så där finns en del att göra men jag kan ju heller inte bjuda marknadsmässiga priser på sånt som jag inte anser att jag direkt behöver men som ändå är svårt att sälja?
Att ha en auktion sinsemellan kan nog vara en bra lösning men funkar det verkligen på allt? Hon kommer t ex inte att ha någon nytta av allt som hör ihop med trädgård eller husunderhåll men vi vet ju båda vad såna verktyg har kostat en gång i tiden. Eller kostar, även om det är begagnat. Är det då schysst att hon ändå ska lägga bud på sånt som hon inte har någon fortsatt användning av? Hur gör proffsen, schablonvärderar? Hur får man tag i såna tabeller?
Om det finns någon här som har genomgått en liknande separation och vill dela med sig av sina erfarenheter och tips hur ni löste er situation skulle jag vara tacksam. Jag vill bara komma vidare i livet och försöka påbörja nåt nytt så av den anledningen känns det angeläget att ta tag i detta på allvar så snabbt som möjligt men vi har inte mer bråttom än att det ska kännas bra för båda. Har googlat en del men det är mest dödsbon som exemplifieras.
Hur mycket kan man sen göra själv vid en bodelning, jag såg någon som sålde ett avtal för ca 1500,- och då ingick ockå att dom gick igenom det vi presterat och såg till att allt blev korrekt i juridisk mening. Räcker det?
Några som brukar vara bra på diverse när det gäller delningar och beräkningar , är enlig min erfarenhet begravningsbyrår , ring och fråga om dom kan vara behjälpliga , banker tar hutlöst betalt för sådana tjänster , den uppgift om 1500:- verkar för billigt , det man då kan fråga sig vad ingår och inte ingår , finns dom lokalt för besök att dryfta sakerna med eller är det via internet och telefon som gäller
OK, men är inte begravningsbyråer också hutlöst dyra? Har hört hårresande historier om hur dom mer eller mindre utnyttjar folk som sörjer och då inte orkar ifrågasätta att det t ex ska kosta flera tusen att frakta en kropp från ett boende upp till patologen (ca 10 km).
1500,- var bara avtalet (via nätet) och sen skickar man in allt själv till dem och dom granskar och ber en korrigera tills det är OK.
Jag ringde en privat boupptecknare och hon upplyste mig - på juristers vis - att det där kan vi prata om vid ett besök och jag debiterar 1250,-/h. Underförstått: jag kan svara på frågor men det kostar pengar. Vilket är helt OK när man väl anlitar firman, men inte initialt när man inte vet hur man ska bete sig och behöver grundläggande råd. Tycker jag.
1500,- var bara avtalet (via nätet) och sen skickar man in allt själv till dem och dom granskar och ber en korrigera tills det är OK.
Jag ringde en privat boupptecknare och hon upplyste mig - på juristers vis - att det där kan vi prata om vid ett besök och jag debiterar 1250,-/h. Underförstått: jag kan svara på frågor men det kostar pengar. Vilket är helt OK när man väl anlitar firman, men inte initialt när man inte vet hur man ska bete sig och behöver grundläggande råd. Tycker jag.
När det gäller lösöret, i form av möbler mattor och kastruller, så är värdet nästan noll. Nyligen fick jag ett riktigt fint tvådelat ekskåp, eftersom blocketannonsören inte fått det sålt. Utsatt pris -1500. Ingen hade ens ringt! -du får det gratis, bara jag blir av med det! Jag har även köpt begagnade varor såsom en gräsklippare för hundra kronor. En Tiffany taklampa för tre hundra etc... Kolla på Blocket så får ni se. Inte ens säljarnas fantasifulla priser är speciellt höga. Min erfarenhet är att det man får i slutändan betala, är halva det begärda priset, eller mindre!
Vill ingen av er ha alla gamla ärvda prylar, får ni sälja eller ge bort/kasta dom. Det finns ingen anledning att du skall köpa ut massa gamla häcksaxar och soffor bara för att din fru vill ha dom kvar, men inte är beredd att ordna med förvaring.
Staffan
Vill ingen av er ha alla gamla ärvda prylar, får ni sälja eller ge bort/kasta dom. Det finns ingen anledning att du skall köpa ut massa gamla häcksaxar och soffor bara för att din fru vill ha dom kvar, men inte är beredd att ordna med förvaring.
Staffan
Nä jag förstår hur du resonerar men jag vill inte att det ska slå över på nåt sätt. Jag kommer alltså att bo kvar i huset och kommer då som det verkar - nästan per automatik att behålla en massa prylar som inte hon behöver. Men hur prissätter man det?
Å andra sidan är mycket av detta införskaffat av oss båda gemensamt och rent fiktivt så finns ett värde - även om marknaden säger annorlunda. Jag kan tänka mig att hon här vill ha betalt för vad hon tycker det är värt med hänsyn till inköpspriset, inte vad det säljs för på Blocket.
Det här hade varit enkelt om bohaget varit tämligen litet men nu är det inte det, långt ifrån. I verkligheten kommer dock inte hon att kunna förvara och behålla mycket av detta även om hon vill så hon får väl inse detta själv: hyr förråd eller lämna. Alternativt att vi försöker sälja det tillsammans.
Sen verkar det som hon vill ut så snabbt som möjligt så det kan hända att hon mer eller mindre struntar i att hon lämnar en massa prylar som hon ändå inte kan förvara. För jag tänker inte lagra dem efter vi har separerat!
Å andra sidan är mycket av detta införskaffat av oss båda gemensamt och rent fiktivt så finns ett värde - även om marknaden säger annorlunda. Jag kan tänka mig att hon här vill ha betalt för vad hon tycker det är värt med hänsyn till inköpspriset, inte vad det säljs för på Blocket.
Det här hade varit enkelt om bohaget varit tämligen litet men nu är det inte det, långt ifrån. I verkligheten kommer dock inte hon att kunna förvara och behålla mycket av detta även om hon vill så hon får väl inse detta själv: hyr förråd eller lämna. Alternativt att vi försöker sälja det tillsammans.
Sen verkar det som hon vill ut så snabbt som möjligt så det kan hända att hon mer eller mindre struntar i att hon lämnar en massa prylar som hon ändå inte kan förvara. För jag tänker inte lagra dem efter vi har separerat!
Det låter ju lite märkligt att du skulle lösa ut henne för lösöre som du i princip inte vill ha eller behöver. Det rimliga är väl att ni båda väljer vad ni vill ha kvar av lösöret och gör en värdering av hur mycket någon (antar du) får lösa ut den andra med om det inte är samma värde. Sedan kan ni ju sälja av resten som ingen egentligen vill ha. Men jag anar att det inte är så enkelt, vissa saker får man ofta väldigt dåligt betalt för, och då tänker man att det är lika bra att behålla. Då är ju det enda ni kan göra att sätta väldigt realistiska värderingar på lösöret. Inte vad man kan få ut i bästa fall till rätt säljare, utan i princip vad man får vid en snabb försäljning, kan ju bli rätt lågt i vissa fall.
Lawline skriver lite om hur man kan värdera lösöre vid bodelning:
http://lawline.se/answers/6728
http://www.lawline.se/answers/vardering-av-losore-vid-bodelning
Men som sagt behöver det inte vara så, definitivt inte om du förväntas betala för det.nizzehult skrev:
Går ingen bakluckeloppis eller så i närheten? Kan minska på bekymmret en aning även om ni naturligtvis inte blir av med allt. Kanske skänka bort endel till någon lokal välgörenhetsorganisation. Känns bättre än att åka till återvinningen och hiva det i brännbart...
Som flera sagt, gamla möbler finns i överflöd och är det inte något väldigt unikt och eftertraktat / på modet så är priserna därefter, i synnerhet på lite större möbler som är svårmöblerade.
Som flera sagt, gamla möbler finns i överflöd och är det inte något väldigt unikt och eftertraktat / på modet så är priserna därefter, i synnerhet på lite större möbler som är svårmöblerade.
Som sagt, lösöre är i princip värt noll. Har du gammalt matsilver så är det skrotvärdet. Gamla jättefina möbler är oftast värdelösa, såvida de inte är signerade eller designade av ngn känd.
Även glas av känd design kan vara värt ngn tusenlapp.
Förslag: sådant ni båda vill ha lottar ni, ta vad resp. vill ha till nollvärde.
Sedan ser man ibland på Antikrundan när någon oväntat visar sig ha en pryl värd 100 000 och mer. Sannolikheten att ovetande äga något sådant är mindre än att vinna på lotto.
Även glas av känd design kan vara värt ngn tusenlapp.
Förslag: sådant ni båda vill ha lottar ni, ta vad resp. vill ha till nollvärde.
Sedan ser man ibland på Antikrundan när någon oväntat visar sig ha en pryl värd 100 000 och mer. Sannolikheten att ovetande äga något sådant är mindre än att vinna på lotto.
Angående lösöret:
Båda turas om att välja varsin sak tills ni är nöjda. Resten låter in en auktionsfirma hämta, och delar på pengarna. Det som är kvar efter det ber ni Myrorna eller liknande hämta.
För det låter ju som om ni båda vill bli av med grejer i första hand.
Om det finns barn låter ni dem också ta en vända och välja saker före auktionsfirman på samma sätt. Färgglada postit-lappar är användbart för valen *. Arvegods bör ni om möjligt hålla till ärtt släkt.
*) När min farmor dog skaffade jag post-itlappar i fyra färger, jag och min bror tog varsin, pappa två. Sin andra färg satte han på saker som inte skulle säljas men som han inte ville/kunde ta, dvs då måste jag elelr min bror välja den. Funkade jättebra.
Båda turas om att välja varsin sak tills ni är nöjda. Resten låter in en auktionsfirma hämta, och delar på pengarna. Det som är kvar efter det ber ni Myrorna eller liknande hämta.
För det låter ju som om ni båda vill bli av med grejer i första hand.
Om det finns barn låter ni dem också ta en vända och välja saker före auktionsfirman på samma sätt. Färgglada postit-lappar är användbart för valen *. Arvegods bör ni om möjligt hålla till ärtt släkt.
*) När min farmor dog skaffade jag post-itlappar i fyra färger, jag och min bror tog varsin, pappa två. Sin andra färg satte han på saker som inte skulle säljas men som han inte ville/kunde ta, dvs då måste jag elelr min bror välja den. Funkade jättebra.
I min egen tanke , har varit nästan i samma situation , det ni ska börja med är fastigheterna , med den ekonomiska del som det innebär och sen se hur ni ska få till det med bostad för din part på ett bra sätt , där ska du vara behjälplig med detta så långt som är möjligt , sedan se till att den LGH blir möblerad i samförstånd , för ett bra boende
Då blir det inga konfrontationer , kanske du får släppa en del av saker som kan behövas för dig , Att det sen finns kvar en del lösöre , sätt ett pris vad det nu kan bli , som ni kan komma överens om och betala för det , inga överkurser , men inte skambjuda heller , efter det skriver ni ett avtal som reglerar detta för lösöret som är kvar , det behöver inte specifieras i detalj på något sätt , utan bara att det som är kvar är ditt . Och hon är nöjd med hon fått , och inga andra krav på lösöre kommer att ställas
Ni måste komma ner på noll , eftersom ni kommer att ha egna liv , och vara vänner framöver
Att försöka vara något av en , DET SKA JAG HA , kommer i slutändan inte att vara bra
Då blir det inga konfrontationer , kanske du får släppa en del av saker som kan behövas för dig , Att det sen finns kvar en del lösöre , sätt ett pris vad det nu kan bli , som ni kan komma överens om och betala för det , inga överkurser , men inte skambjuda heller , efter det skriver ni ett avtal som reglerar detta för lösöret som är kvar , det behöver inte specifieras i detalj på något sätt , utan bara att det som är kvar är ditt . Och hon är nöjd med hon fått , och inga andra krav på lösöre kommer att ställas
Ni måste komma ner på noll , eftersom ni kommer att ha egna liv , och vara vänner framöver
Att försöka vara något av en , DET SKA JAG HA , kommer i slutändan inte att vara bra
Tack för svar.
Jo jag har förstått att lagen är dispositiv och att det inte är tal om att låta någon utomstående värdera sakerna utan det ska man (helst) själv komma överens om.
Till saken hör att jag är en samlare och det är egentligen bara om något är trasigt som jag slänger det. Jag har alltså inget problem med att ta reda på sånt hon ratar - oavsett om jag behöver det eller inte. Sen kan man ha åsikter om det....
Vi har nog inget som ingen av oss vill ha och som en auktionsfirma är intresserad av så den punkten utgår. Jag vill helt enkelt att hon tar det hon vill ha och att vi sätter ett värde på det, sen får jag sätta ett värde på vissa saker som jag vill behålla och det som återstår ger jag henne en uppgjord summa för. Ta sängen t ex. Den kostade en del när det köptes ny, men det var 1996. Jag har inga problem med att fortsätta sova och göra annat i den men hon är nog inte sugen på att ta med sig den och på den öppna markanden är den i princip värd noll. Bruksvärdet däremot kan bli annorlunda.
Jag har ett garaget fullt med verkyg och maskiner som jag samlat på mig under mitt liv. Inga billiga prylar sammantaget men inget hon vill ha med sig. Men på nåt sätt måste jag ju prissätta det.
Visst kan det bli tal om att vi säljer vissa saker men det kan vi börja göra redan nu, där blir det inte lika komplicerat. Det jag/vi ska börja med redan ikväll är att ta upp alla större poster samt likvida medel/fonder etc och försöka värdera fordon och större saker tillsammans. När man sen går ned till "besticknivå" får vi försöka samsas om detta. Jag tror att fördelningen mellan småprylar ska äga rum först när hon skaffat nytt boende - vilket kan ta några månader. Blir konstigt om vi ska göra det nu, hon vet ju inte ens vad hon får in i det nya boendet.
Jo jag har förstått att lagen är dispositiv och att det inte är tal om att låta någon utomstående värdera sakerna utan det ska man (helst) själv komma överens om.
Till saken hör att jag är en samlare och det är egentligen bara om något är trasigt som jag slänger det. Jag har alltså inget problem med att ta reda på sånt hon ratar - oavsett om jag behöver det eller inte. Sen kan man ha åsikter om det....
Vi har nog inget som ingen av oss vill ha och som en auktionsfirma är intresserad av så den punkten utgår. Jag vill helt enkelt att hon tar det hon vill ha och att vi sätter ett värde på det, sen får jag sätta ett värde på vissa saker som jag vill behålla och det som återstår ger jag henne en uppgjord summa för. Ta sängen t ex. Den kostade en del när det köptes ny, men det var 1996. Jag har inga problem med att fortsätta sova och göra annat i den men hon är nog inte sugen på att ta med sig den och på den öppna markanden är den i princip värd noll. Bruksvärdet däremot kan bli annorlunda.
Jag har ett garaget fullt med verkyg och maskiner som jag samlat på mig under mitt liv. Inga billiga prylar sammantaget men inget hon vill ha med sig. Men på nåt sätt måste jag ju prissätta det.
Visst kan det bli tal om att vi säljer vissa saker men det kan vi börja göra redan nu, där blir det inte lika komplicerat. Det jag/vi ska börja med redan ikväll är att ta upp alla större poster samt likvida medel/fonder etc och försöka värdera fordon och större saker tillsammans. När man sen går ned till "besticknivå" får vi försöka samsas om detta. Jag tror att fördelningen mellan småprylar ska äga rum först när hon skaffat nytt boende - vilket kan ta några månader. Blir konstigt om vi ska göra det nu, hon vet ju inte ens vad hon får in i det nya boendet.
Det med bodelning , är en överenskommelse mellan två parter och intresserar inte någon myndighet , och skrivs inte in någonstans , endast om det inte går att komma överens ska en bodelningsman tillsättas av tingsrätt , kostar kanske 15 - 20 Kkr i ert fall
Är själv samlare av olika ting som faller mig i smaken , dom sakerna och verktyg som du samlat på dig är av intet värde för henne , men en del betingar något övervärde , så försök att inte gå i clinch med varandra om det ena eller andra , utan säg rakt av , verktygen kan man med lite samförstånd undanta , de är så att säga lite udda i det hela och behövs kanske framöver för att hjälpa henne med något , angående fordon hon tar en du tar en , blir noll i papperen , sedan fortsätta i den andan så kommer ni långt , men framför allt börja med att se om en LGH finns att få tag i , det stärker er båda i nuvarande läge , och vänskap kommer att vara
Är själv samlare av olika ting som faller mig i smaken , dom sakerna och verktyg som du samlat på dig är av intet värde för henne , men en del betingar något övervärde , så försök att inte gå i clinch med varandra om det ena eller andra , utan säg rakt av , verktygen kan man med lite samförstånd undanta , de är så att säga lite udda i det hela och behövs kanske framöver för att hjälpa henne med något , angående fordon hon tar en du tar en , blir noll i papperen , sedan fortsätta i den andan så kommer ni långt , men framför allt börja med att se om en LGH finns att få tag i , det stärker er båda i nuvarande läge , och vänskap kommer att vara
Kanske man kan utgå från schablonvärden som används vid hemförsäkringar? De borde vara en rätt rimlig avvägning mellan att köpa allt nytt och vad man hade fått på blocket om man orkat lägga ut varenda pryl. Här är lite siffror: http://www.konsumenternas.se/forsak...grundskydd-och-tillagg/ratt-forsakringsbelopp.
Ja angående verktygen så kan hon knappast ens använda dem men hon vet att vissa av dem inte var billiga.
Fordon - hon är inte ens säker att hon har plats eller råd att ha bil men det tror jag nog och då får hon behålla den nyaste så tar jag resten. Dom är inte ens tillsammans värda hälften av den nyaste.
Lägenhet måste köpas, finns inga lediga hyresrätter här. Hon har redan börjat kolla på detta.
Men om man är överens om lösöret och alla tillångar som är enkla att värdera; likvida medel, fonder osv - borde inte själva bodelningsprocessen och dess nödvändiga papper bli en både snabb, billig och okomplicerad historia hos en jurist? Som t ex Familjens Jurist.
Kollade lite på schblonvärden men dessa blir ju bara tillämpbara om allt ska innefattas, ta t ex ett vardagsrum: här kommer vi nog att fördela olika saker på var och en och då faller hela värderingen. Kan tänka mig att vid t ex en brand är detta tillämpbart men knappast vid en skilsmässa?
Fordon - hon är inte ens säker att hon har plats eller råd att ha bil men det tror jag nog och då får hon behålla den nyaste så tar jag resten. Dom är inte ens tillsammans värda hälften av den nyaste.
Lägenhet måste köpas, finns inga lediga hyresrätter här. Hon har redan börjat kolla på detta.
Men om man är överens om lösöret och alla tillångar som är enkla att värdera; likvida medel, fonder osv - borde inte själva bodelningsprocessen och dess nödvändiga papper bli en både snabb, billig och okomplicerad historia hos en jurist? Som t ex Familjens Jurist.
Kollade lite på schblonvärden men dessa blir ju bara tillämpbara om allt ska innefattas, ta t ex ett vardagsrum: här kommer vi nog att fördela olika saker på var och en och då faller hela värderingen. Kan tänka mig att vid t ex en brand är detta tillämpbart men knappast vid en skilsmässa?
