Du köper aktier i ett företag som värderas till 100kr per aktie och äger den i ett år. Under detta året går företaget bättre och värderas till 110kr. Du beslutar dig för att sälja.
Den som köper dina aktier äger aktierna i 5 år. Under dessa fem år gör företaget precis det som kunderna efterfrågar och värdet ökar till 200kr.
Det är inte ett nollsummespel, värdet är inte en fiktiv siffra utan baseras på hur bra företaget går.
Den som köper dina aktier äger aktierna i 5 år. Under dessa fem år gör företaget precis det som kunderna efterfrågar och värdet ökar till 200kr.
Det är inte ett nollsummespel, värdet är inte en fiktiv siffra utan baseras på hur bra företaget går.
P Pagno skrev:
Sålde bostadsrätten med 25% förlust år 2000, svor över 40K i förlorade pengar, köpte hus för 500K samma år, har nu 70000 kvar i skuld. Tror vi amorterat typ 2000 per månad. Villan värderad till mer än två miljoner, egentligen amorterade vi för mycket, placerade i vettiga fonder hade pengarna vuxit enormt. Amorteringstakten grundade sig på att räntan skulle kunna stiga. Sett i backspegeln skulle man rent ekonomiskt tjänat massor på att bara spara i tex allemansfonder eller liknande trygghetsfonder. Hade man vågat hiva in allt i rysslandsfonder hade man fördubblat värdet.
Den där gamla sanningen om att skuldfri är bäst stämmer inte längre, däremot är det sjukt skönt att vara typ skuldfri just nu, börjar plugga till hösten
Den där gamla sanningen om att skuldfri är bäst stämmer inte längre, däremot är det sjukt skönt att vara typ skuldfri just nu, börjar plugga till hösten
Medlem
· Stockholm
· 1 391 inlägg
Det är en väsentlig skillnad på lägenhet och hus. I en lägenhet förväntas brf ta höjd för stora investeringar och dessutom avskrivning av fastigheten.D DaNor skrev:Blir lite fascinerad att folk amorterar så mycket.
Så här ser det ut för mig (och min fru) för en bostadsrätt i Solna:
Belåningsgrad: 51% (Försiktig värdering enl banken, värderad högre enl två mäklare)
Amortering: En symbolisk tusenlapp, ~2% av disponibel inkomst.
Sparande: 20-50% av disponibel inkomst.
Värdehöjande: Inget vi gör, men stambyte på g i föreningen. Blir nytt badrum och en uppfräschning av kök.
Min filosofi är att man ska amortera om man har höga lån, dålig marginal i sin privatekonomi eller om man måste. Annars får man betydligt bättre avkastning på sina surt förvärvade slantar. Och om man tycker det är riskabelt att investera (dom som kallar det spekulera är dåligt insatta) på börsen borde läsa på.
Disclaimer: Hoppas jag inte retade upp någon, det är inte mitt syfte / mening.
I en villa måste du göra detta själv. Jag är mycket tveksam till att hus byggda från 70-talet i Sverige kommer stå 100 år, men om dom skulle göra det så måste du alltså 2070 kunna betala (i princip) en helt ny villa på tomten. Då kan det vara bra att ha amorterat en del...
Amorterar ingenting / månad men när jag har en hundring på banken utöver min buffert på 50 - 100 så amorterar jag en klumpsumma på lånet. Har 3 månaders bindningstid just därför. Har 700 i lån och en belåning på under 20%. Brukar få 10 - 15 över varje månad om det inte är några speciella utgifter.
Min plan med amortera av hela lånet kanske verkar konstig men tanken är sedan att när jag är skuldfri vid typ 43 års ålder spara lika som jag nu amorterar (10kkr) varje månad och kunna ta en tidigare pension (eller bara jobba när jag vill) Skulle jag behöva ett kapitaltillskott pga något då oförutsett så är ett obelånat hus rätt käckt
Precis så har jag typ tänkt sedan 20 år tillbaka. Är 38 nu och blev nyligen av med lånet i Stockholm. Ska bli jävligt nice att skippa lånet nu och verkligen levatorbeno skrev:
Jag vet. Jag äger ett hus också. ;-)
Jag valde att skriva om det objekt som jag har högst belåningsgrad på. Huset jag äger är byggt i slutet på 60-talet och jag vet väl vad det innebär att äga ett lite äldre hus. Huset ligger i Sthlms län (dock längre från "stan") och är värderat till ungefär samma som lägenheten.
Min poäng var att det rent ekonomiskt är mer fördelaktigt att spara och investera pengar istället för att amortera. Men jag tog upp fall där man bör amortera.
Men visst du har en poäng i att det är skillnad på hus och lägenhet. Dock tycker jag det är ännu större anledning att ha en rejäl buffert om man äger ett hus. Långt innan man behöver riva huset och bygga nytt (2070 för att ta ditt exempel) kommer man ju behöva måla om, byta tak, ev fixa badrum och ett gäng andra dyra underhållskostnader.
Om man väljer att amortera väldigt mycket istället för att bygga upp en bra buffert finns ju risken att man behöver låna pengar till den typen av underhåll.
Tittar man på prisutvecklingen i stort och Riksbankens inflationsmål på 3 % så kommer inköpsvärdet av en villa att vara 30 % värt efter 40 år. Antag (som räkneexempel endast) att man köper en villa för 3 Mkr, lånar hela beloppet och inte amorterar alls så kommer ju skulden att forstätta vara 3 Mkr. Efter 40 år kommer det penningvärdet att vara 900 000 kr (30 % av 3 Mkr). Har man tänkt äga hus under överskådlig framtid ser jag ingen mening med konkreta avbetalningar/amorteringar för inflationen äter ändå upp värdet med tiden. Man skulle kunna säga att räntorna är en form av avbetalning eftersom de grovt räknat följer inflationen.
Båda husen vi köpt har haft nästan löjliga mängder pantbrev (50 resp 25 kkr om jag minns rätt). Det betyder ju att man inte lånat särskilt stora belopp sett ur dagens perspektiv, även om det säkerligen var enorma investeringar då. Vi amorterar bara det banken sagt att vi måste (några hundralappar i månaden). Vi har redan minskat låneandelen från 60 % av husets värde till kanske 40 % av husets värde p.g.a. prisökning efter 10 års ägande. Istället har vi renoverat en hel massa och fått bättre användning av pengarna i form av ett mer funktionellt, ekonomiskt och miljövänligt boende.
/Fredrik
Båda husen vi köpt har haft nästan löjliga mängder pantbrev (50 resp 25 kkr om jag minns rätt). Det betyder ju att man inte lånat särskilt stora belopp sett ur dagens perspektiv, även om det säkerligen var enorma investeringar då. Vi amorterar bara det banken sagt att vi måste (några hundralappar i månaden). Vi har redan minskat låneandelen från 60 % av husets värde till kanske 40 % av husets värde p.g.a. prisökning efter 10 års ägande. Istället har vi renoverat en hel massa och fått bättre användning av pengarna i form av ett mer funktionellt, ekonomiskt och miljövänligt boende.
/Fredrik
Inflationsmålet är 2%
Jag kan bara svara för mig själv men jag sitter nog hellre med ett lån på 600K än att ha levt på morötter i 10 år och pyntat in varenda spänn i ett hus som har i princip noll i värde. Kapitalet har jag kvar, likaså huset. Förlusten uppstår först vid en försäljning.Q quick skrev:
Nej jag har inga billån, har alltid handlat mina bilar kontant.
Men lille vän, om du köper en andel i ett företag som går med vinst så får du något som kallas för utdelning om företaget ifråga väljer att dela ut en del av vinsten till ägarna. 4-5% per år är ganska normalt. Vidare så brukar ett företags utveckling och aktiekurs följas åt. Eller du kanske tror att ett företag som typ H&M har lika många butiker idag som på 70-talet och tjänar lika mycket pengar idag som då?P Pagno skrev:
Du ska nog inte ägna dig på börsen, i all välmening!
Aktieägande i vanlig depå är det nog bara pensionärer och andra ovetandes som har tyvärr. ISK eller kapitalförsäkring är det absolut vanligaste idag. Man schablonbeskattar hela värdet istället för utveckling/vinst. Utdelningen kan du dessutom plocka ut skattefritt. Googla du ISK och läs på lite innan du kommer med fördomar.G genie330 skrev:
Till dig får jag också upplysa om tjänsten GOOGLE och där man kan skriva ISK eller kapitalförsäkring i sökrutan. Aktiedepå med 30% beskattning är det nog ingen som är aktivt sparande som använder sig av idag!D DaNor skrev:Som redan påpekats har du fel. Med all välmening, läs på lite om effektivt sparande och privatekonomi.
