Vad gäller Staffar och Pitbulls är jag oftast mer rädd för ägaren än för hunden.Micro skrev:Låt mig gissa att du får utrymme runt din hund när du är på promenad , folksamlingar brukar upplösas när det kommer otäcka hundar på stan.
Ingen hund är elak av naturen. Ilskna och ouppfostrade jyckar är oftast ett resultat av misslyckat ägande.
Fredrik
Säg att man har sina innekatter kopplade i trädgården under uppsikt(vilket är tillåtet enligt polisen(ringt o kollat upp)). En hund kommer inrasande på tomten och ställer siktet på katterna. Vad gör man? Jag vet ju av erfarenhet när vi fått in andra katter på tomten så har man instinktivt sprunget och samlat upp katterna i famnen, men jag tvivlar på att det hjälper mot en hund som siktat in sig.
Att hinna plocka upp och spruta med vattenspruta på hunden är inte givet dessutom vet man inte ens om hunden bryr sig om vatten.
Att inte skydda katterna är såklart ingen alternativ.
så vad gör man och vad gäller? Och är det samma regler som om hunden siktat in sig på vårt barn?
Att hinna plocka upp och spruta med vattenspruta på hunden är inte givet dessutom vet man inte ens om hunden bryr sig om vatten.
Att inte skydda katterna är såklart ingen alternativ.
så vad gör man och vad gäller? Och är det samma regler som om hunden siktat in sig på vårt barn?
Vi hade 2 rottisar innan som grannen var rädd för fast de var o en är världens lugnaste, de har aldrig gått in till deras tomt men däremot så trissade grannens fulla gubbkompis dem en kväll när de var ute o jag tror han kissa på sig när de stod mot han bägge två o visade tänderna hund har också en bra verkan mot tjuvar tror du får prata snällt med grannen o alternativ visa lite med kroppsspråket till hunden att du inte är intresserad o skicka ut den. Hoppas allt löser sig
hund har också en bra verkan mot tjuvar tror du får prata snällt med grannen o alternativ visa lite med kroppsspråket till hunden att du inte är intresserad o skicka ut den. Hoppas allt löser sigDu har rätt att skydda din egendom (katterna) och har således rätt att vidta de åtgärder som krävs för att hunden inte skadar katterna. Det är egentligen ingen större juridisk skillnad jämfört med om det är ett barn förutom att gränsen för vad som anses vara oförsvarligt våld mot jycken flyttas till din fördel. Med andra ord behöver du nog vara lite mer säker på att hunden ska skada katterna innan du oskadliggör den än om hunden är på väg i full fart mot ett barn.snowjim skrev:
En väsentlig skillnad är om ett djur angriper ett barn så kan du överta barnets nödvärnsrätt. Däremot om ett djur angriper ett husdjur kan du istället handla i nöd, så kallad nödrätt.Plåthuset skrev:
Det är skillnad på nödvärnsrätt och nöd.
En hund som angriper katter har man alltid rätt att stoppa. Hunden springer nog bara på instinkt, de katter på granngården är nog hunden bekant med och låter vara. Men oavsett (är både katt - och hundägare) så får hunden inte jaga katter.
Redigerat:
Vad är skillnaden?Svenss0n skrev:
Som jag har förstått av reportage om domslut i radio och tidningar är vår nödvärnsrätt väldigt begränsad.
"Till skillnad från nödvärn kan nöd vara en ansvarsfrihetsgrund utan att någon annan person är inblandad. Eldsvåda, väderlek eller angrepp av vilda djur kan vara sådant som skapar nöd i lagens mening"KnockOnWood skrev:
Jag tror att den är större än många inbillar sig.KnockOnWood skrev:
Det var visserligen ett fall häromveckan, en person hade ingripit mot en biltjuv. Biltjuven blev tydligen totalförlamad efter att ha blivit slagen upprepade gånger med en motorcykelhjälm. Den som ingrep dömdes till 5 års fängelse i hovrätten.
Problemet i hans fall var att han hade fortsatt att klippa till med hjälmen minst en gång efter att tjuven blivit nedslagen. Dvs. där övergick det från nödvärn till misshandel. Personligen tycker jag att domen är för hård, "efterhandsslaget" borde kunnat gå som nödvärnsexess, man har rätt att överreagera i en nödvärnssituation, plus att en lekman inte rimligen kan avgöra att förövaren är oskadliggjord, bara för att han ramlat omkull, om man slutar slå i det läget så kanske förövaren kommer på fötter igen med sin kniv (tjuven hade anfallit med kniv).
Men kontentan är att enl. domen så var våldet mot tjuven motiverat nödvärn, fram till att tjuven blev nedslagen. Personligen skulle jag nog slutat slå i det läget och istället satt mig i säkerhet (eller rättare sagt jag skulle inte ha ingripit överhuvudtaget, har nästan gjort det en gång för mycket, höll på att bli skjuten på kuppen).
Jag har samma uppfattning som KnockOnWood, som svensk medborgare ska man se sig själv som bakbunden och oförmögen att göra något mer än möjligen springa o gömma sig om inte det kan riskera skada på förövarna. Har man någon form av erfarenhet inom försvarsteknik så kan man få hålla fast en förövare men minst lilla som går fel så åker man på straff(allt från fängelse till böter).
Ska man över huvud taget våga göra något så ska man kunna se in i framtiden och se att utgången blir kritisk om inget görs, man ska dessutom kunna bevisa det till 100% vilket sällan är möjligt.
Att försöka tänka logiskt i en kritiskt situation har man inte mycket för, lagen är allt annat än logisk för en vanlig svensk. Antar att det är också därför som civilkurage är ganska ovanligt, istället tar man upp telefonen och filmar.
Vad gör man ex om ett par inbrottstjuv tar sig in i ens hus på natten och man möter denne i hallen. Ska man överhuvudtaget göra något annat än springa så måste man först säkerställa vad förbrytaren har för avsikter? Tänker denne misshandla dig och din familj? Eller bara springa sin väg? Ingen kan veta hur långt de är redo att gå för att göra vad de kom dit för att göra, kanske är de påverkade och därmed redo att gå över alla gränser. Att oskadliggöra utan att riskera lagliga påföljder är minimal om man inte har någon form av träning, så vad gör man?
Som vanlig svensk är man generellt inte van vid den våld som krävs för att oskadliggöra vilket väldigt lätt leder till under eller överdrift vilket båda kan ha förödande resultat.
Aning offtopic kan jag konstatera nu i efterhand
Ska man över huvud taget våga göra något så ska man kunna se in i framtiden och se att utgången blir kritisk om inget görs, man ska dessutom kunna bevisa det till 100% vilket sällan är möjligt.
Att försöka tänka logiskt i en kritiskt situation har man inte mycket för, lagen är allt annat än logisk för en vanlig svensk. Antar att det är också därför som civilkurage är ganska ovanligt, istället tar man upp telefonen och filmar.
Vad gör man ex om ett par inbrottstjuv tar sig in i ens hus på natten och man möter denne i hallen. Ska man överhuvudtaget göra något annat än springa så måste man först säkerställa vad förbrytaren har för avsikter? Tänker denne misshandla dig och din familj? Eller bara springa sin väg? Ingen kan veta hur långt de är redo att gå för att göra vad de kom dit för att göra, kanske är de påverkade och därmed redo att gå över alla gränser. Att oskadliggöra utan att riskera lagliga påföljder är minimal om man inte har någon form av träning, så vad gör man?
Som vanlig svensk är man generellt inte van vid den våld som krävs för att oskadliggöra vilket väldigt lätt leder till under eller överdrift vilket båda kan ha förödande resultat.
Aning offtopic kan jag konstatera nu i efterhand
Man ska ha väldigt klart för sig att det endast är avarterna som får utrymme i media och när fallen väl kommer dit är de väldigt sällan rättvisande beskrivna i syfte att folk ska bli upprörda över saker som egentligen inte är värda att bli upprörd över.
Så länge man avhåller sig från att hämnas är det enligt min mening ganska tryggt. De fall där någon faktiskt blir dömd i nödvärnsfall handlar oftast just om det - man ger tjuven några extra smällar för att den ska passa sig för att göra något liknande i framtiden eller visa vem som är starkast.
Så länge man avhåller sig från att hämnas är det enligt min mening ganska tryggt. De fall där någon faktiskt blir dömd i nödvärnsfall handlar oftast just om det - man ger tjuven några extra smällar för att den ska passa sig för att göra något liknande i framtiden eller visa vem som är starkast.
Ja, det är skillnad men i det aktuella exemplet får man nog, eftersom det är väldigt begränsat med herrelösa hundar i omlopp i Sverige, att det ligger "ett brottsligt angrepp" i bakgrunden från hundägarens sida.Svenss0n skrev:
Vet inte om jag förstår dig helt men att hundar sliter sig är ju inte helt ovanligt, finns massor med trådar om folk som har problem med att grannarnas hundar tar sig in på deras tomt, farliga eller inte farliga.Plåthuset skrev:
Hur vet någon vad som är tillräckligt för att oskadliggöra någon tills polisen når fram? Jag kan förstå tanken med att överdriva en aning för att vara säker på att man inte får en kniv i ryggen par sekunder senare. Lagen har dock ingen förståelse för detta.Plåthuset skrev:
Sen är det såklart som du skriver, media vill få folk att reagera och därför blir det mer intressant att skriva om ologiska straff eller iallafall vinkla det som kan vinklas.
Personligen förstår jag inte det omfattande skyddet som finns för brottslingar, i mitt tycke så anser jag att om man ger sig på andra personers tillhörigheter eller framförallt utgör ett hot så får man vara redo på att ta konsekvenser som kanske är tyngre än vad som annars kan tycka rimligt. Det finns säkert en hel rad anledningar till varför skydden finns även om det är ett uppenbart brott som begås men det är inget som jag och Svensson förstår sig på så istället väljer vi att låta skadan ske.
