Jonas bästa tips för lycka, boende och sparande 2017
Boendekostnaden är den största för många svenskar, men ofta svår att ändra. Andra sätt att få det bättre under 2017 är lättare att fixa.
Du kan läsa artikeln här: Jonas bästa tips för lycka, boende och sparande 2017
Du kan läsa artikeln här: Jonas bästa tips för lycka, boende och sparande 2017
För att citera:
Jag blir väl inte "lyckligare" för att mina grannar har det sämre?
Tvärt om, tycker jag: Har jag grannar som har det svårt så lider jag med dem, och med deras barn.
Inte tusan kan jag sitta och sörpla paraplydrinkar och må bra bara jag bor i ett getto?
Vad är det för Übermench-mentalitet denne Jonas vill sprida ut
Det tycker jag är ett synnerligen märkligt resonemang!
Jag blir väl inte "lyckligare" för att mina grannar har det sämre?
Tvärt om, tycker jag: Har jag grannar som har det svårt så lider jag med dem, och med deras barn.
Inte tusan kan jag sitta och sörpla paraplydrinkar och må bra bara jag bor i ett getto?
Vad är det för Übermench-mentalitet denne Jonas vill sprida ut
Ja, just den biten går verkligen att tolka på många olika sätt. Menar Jonas "förköp dig inte, se till att ha pengar kvar att leva för också", eller "Danderydsbor, köp en lägenhet i Rinkeby istället och bidra till integrationen", eller kanske " Om du är rikare än grannarna känner du att du är bättre än dem"?KnockOnWood skrev:För att citera:
Det tycker jag är ett synnerligen märkligt resonemang!
Jag blir väl inte "lyckligare" för att mina grannar har det sämre?
Tvärt om, tycker jag: Har jag grannar som har det svårt så lider jag med dem, och med deras barn.
Inte tusan kan jag sitta och sörpla paraplydrinkar och må bra bara jag bor i ett getto?
Vad är det för Übermench-mentalitet denne Jonas vill sprida ut
Hursomhelst går det ändå tvärtemot min egen övertygelse att den bästa affären är i regel att köpa det billigaste objektet i det attraktivaste området. Därmed är jag också fattigare än mina grannar. De tar in hantverkare hela tiden, medan jag renoverar själv. Tror ändå att jag är minst lika lycklig, som slipper gnälla på usla hantverkare...
Redigerat:
Jag hittar inte källan nu, men kanske han stödjer sig på forskning som visar att det har större betydelse vad vi tjänar jämfört med andra, än vad vad faktiskt tjänar, när det kommer till att visa ska känna oss nöjd med vår lön. Exempelvis bättre att ha 25.000 i lön om alla andra runt omkring mig på jobbet med samma tjänst snittar på 24.000, än att tjäna 26.000 och de andra snittar på 29.000.
Jag förstår vad han menar. Tänk utifrån ett barnperspektiv. Dina kompisar har alltid de ballaste leksakerna, de trendigaste kläderna och åker på utlandsresor kors och tvärs medans du får gå i arvekläder och får vara hemma på semestern. Det kan nog kännas tungt ibland då. Som vuxen tycker jag att mycket av den prestige som var viktig som barn försvunnit och att det är andra värden som räknas. Till exempel kan man snickra sin egen altan, underhålla sin egna gamla bil och städa sitt eget hus och uppnå ett "flow" som får en att känna sig extra nöjd med tillvaron.
Artikeln är helt uppenbart skriven i gott uppsåt men tyvärr har författaren saknat grundläggande kunskaper och erfarenheter i ämnet.
Personligen skiter jag i vad andra tjänar. För mig kvittar det att en granne kör Volvo stadsjeep och jag kör Opel Kadett.......jag brukar tänka att han inte kan reparera den själv så det är ju litet synd om honom
Jag skulle säga att grunden för ett någotsånär lyckligt liv är att leva sitt eget liv och inte jämföra med andra. Det är bara en sak man måste bestämma sig för. "Nu får vrålaporna klättra ikapp så mycket de vill för jag har viktigare saker att uträtta".
Sann tillfredsställelse handlar om att lära sig att urskilja den betydelsefulla kärnan och vara tillfreds när den blir uppfylld. Tillfreds med att ha ett ordnat hem som är ens eget. Tillfreds med att ha tvättmaskin och elektrisk spis och dusch och andra finesser som gör vardagslivet lättare. Tillfreds över att ha centralvärme och inte vakna mitt i natten för att det är nollgradigt i sovrummet och vara tvungen att stiga upp och elda. Tillfreds med att ha familj och vänner. Tillfreds med 30 kubikmeter kluven ved på vedbacken vid slutet av vintersemestern. Tillfreds med en veckas bilresa inklusive två motorstopp och en del skruvande på vägkanten för man har ju haft ledigt och kommit bort hemifrån. Tillfreds med att ha ett drägligt arbete där man inte får sin hälsa förstörd och där lönen går att leva på.
Jag tror att det är viktigt att själv åstadkomma förändring och förbättring så man kan känna tillfredsställelse med sitt verk och vara stolt över sin insats. Det är gratis glädje och den glädjen räcker längre än glädjen över att ha lika stor simbassäng och lika dyr bil som någon annan.
Därför skall man bosätta sig på en ort där man har möjlighet att åstadkomma kontinuerlig förändring och förbättring. De möjligheterna har man inte i ett dyrt överklassområde inte heller i en laglös slum. Inte heller i hästgårdsbältet kring en större stad. De möjligheterna finns dels i städer som är för små för att delas upp i socialt homogena samhällen och dels på den riktiga landsbygden.
Verklig otillfredsställelse uppstår då fattigdomen hindrar en från att komma framåt i livet och åstadkomma positiv förändring eller rentav leder in i en spiral av negativ förändring.
Vi hade ju för en tid sedan en diskussion om människor som inte har råd att lappa taket. Det kan också handla om att inte ha råd med de utrymmen eller den utrustning som krävs för att kunna skaffa sig ett uppehälle i stället för ett evigt liv på bidrag. Det kan handla om att som 35-åring inte ha råd att flytta hemifrån.
Det kan också handla om ett ständigt kringflackande som underhyresgäst i en storstad utan att det blir någonting över av lönen...... eller ett liv i socialbidragslägenhet i Vårby....... eller om en bostad som man inte har råd att amortera ordentligt på och som man därför vet att man förr eller senare måste sälja och inte kan göra till sin egen.
Att sälja bilen är en fullkomligt löjlig rekommendation. Om man inte bor i en vansinnigt dyr bostad i en storstad innebär det att man måste sluta arbeta och att det blir ett fullt dagsverke eller rentav två dagsverken för en fullt frisk karl att ta sig till mataffären och tillbaka. Det innebär också att man inte längre kan reparera någonting eftersom man inte kan skaffa hem material och reservdelar. Om man slutar reparera tvingas man in i en dyrare livsstil där allt måste köpas nytt med hemleverans.
Man behöver inte tänka särskilt mycket för att inse att det där är en genväg till bottenlös fattigdom och evigt socialbidragsberoende. Artickelförfattaren vet inte vad han talar om.
Att mata in det man skall göra i telefonen är ett nästan lika befängt påhitt. Fattigfolkstelefoner har sällan sådana funktioner. Faktum är att ett av de första stegen för att få en liten inkomst att räcka till ett tillfredsställande liv är att hoppa av den allmänna elektronikhysterin och börja handla behovsstyrt. Då sparar man stora pengar!
Jag fick telefonen gratis för 5 eller 6 år sedan av en gammal tant som skulle kasta bort den för att den var urmodig. Sedan dess har den dugt åt mig. Den fyller alla mina behov för den går att ringa och skicka textmeddelanden både till och från. Altså är den en bra telefon. När den är slut tar jag nästa gratistelefon ur skåpet.
Då jag var barn och tonåring så hade pappa alltid vintersemester då jag hade sportlov och så var vi i skogen och högg årsbehovet av ved. Hela tonårstiden renoverade vi huset på fritiden. Visst fick jag en massa gliringar iskolan om varför vi inte hade rest men jag uppfattade det aldrig som tungt. Jag tyckte bara att de andra var löjliga och bortskämda.
Vi var aldrig i närheten av fattigdom men skulle vi ha varit med i konsumtionstävlingen så skulle vi ha blivit fattiga och det insåg jag redan då.
Personligen skiter jag i vad andra tjänar. För mig kvittar det att en granne kör Volvo stadsjeep och jag kör Opel Kadett.......jag brukar tänka att han inte kan reparera den själv så det är ju litet synd om honom
Jag skulle säga att grunden för ett någotsånär lyckligt liv är att leva sitt eget liv och inte jämföra med andra. Det är bara en sak man måste bestämma sig för. "Nu får vrålaporna klättra ikapp så mycket de vill för jag har viktigare saker att uträtta".
Sann tillfredsställelse handlar om att lära sig att urskilja den betydelsefulla kärnan och vara tillfreds när den blir uppfylld. Tillfreds med att ha ett ordnat hem som är ens eget. Tillfreds med att ha tvättmaskin och elektrisk spis och dusch och andra finesser som gör vardagslivet lättare. Tillfreds över att ha centralvärme och inte vakna mitt i natten för att det är nollgradigt i sovrummet och vara tvungen att stiga upp och elda. Tillfreds med att ha familj och vänner. Tillfreds med 30 kubikmeter kluven ved på vedbacken vid slutet av vintersemestern. Tillfreds med en veckas bilresa inklusive två motorstopp och en del skruvande på vägkanten för man har ju haft ledigt och kommit bort hemifrån. Tillfreds med att ha ett drägligt arbete där man inte får sin hälsa förstörd och där lönen går att leva på.
Jag tror att det är viktigt att själv åstadkomma förändring och förbättring så man kan känna tillfredsställelse med sitt verk och vara stolt över sin insats. Det är gratis glädje och den glädjen räcker längre än glädjen över att ha lika stor simbassäng och lika dyr bil som någon annan.
Därför skall man bosätta sig på en ort där man har möjlighet att åstadkomma kontinuerlig förändring och förbättring. De möjligheterna har man inte i ett dyrt överklassområde inte heller i en laglös slum. Inte heller i hästgårdsbältet kring en större stad. De möjligheterna finns dels i städer som är för små för att delas upp i socialt homogena samhällen och dels på den riktiga landsbygden.
Verklig otillfredsställelse uppstår då fattigdomen hindrar en från att komma framåt i livet och åstadkomma positiv förändring eller rentav leder in i en spiral av negativ förändring.
Vi hade ju för en tid sedan en diskussion om människor som inte har råd att lappa taket. Det kan också handla om att inte ha råd med de utrymmen eller den utrustning som krävs för att kunna skaffa sig ett uppehälle i stället för ett evigt liv på bidrag. Det kan handla om att som 35-åring inte ha råd att flytta hemifrån.
Det kan också handla om ett ständigt kringflackande som underhyresgäst i en storstad utan att det blir någonting över av lönen...... eller ett liv i socialbidragslägenhet i Vårby....... eller om en bostad som man inte har råd att amortera ordentligt på och som man därför vet att man förr eller senare måste sälja och inte kan göra till sin egen.
Att sälja bilen är en fullkomligt löjlig rekommendation. Om man inte bor i en vansinnigt dyr bostad i en storstad innebär det att man måste sluta arbeta och att det blir ett fullt dagsverke eller rentav två dagsverken för en fullt frisk karl att ta sig till mataffären och tillbaka. Det innebär också att man inte längre kan reparera någonting eftersom man inte kan skaffa hem material och reservdelar. Om man slutar reparera tvingas man in i en dyrare livsstil där allt måste köpas nytt med hemleverans.
Man behöver inte tänka särskilt mycket för att inse att det där är en genväg till bottenlös fattigdom och evigt socialbidragsberoende. Artickelförfattaren vet inte vad han talar om.
Att mata in det man skall göra i telefonen är ett nästan lika befängt påhitt. Fattigfolkstelefoner har sällan sådana funktioner. Faktum är att ett av de första stegen för att få en liten inkomst att räcka till ett tillfredsställande liv är att hoppa av den allmänna elektronikhysterin och börja handla behovsstyrt. Då sparar man stora pengar!
Jag fick telefonen gratis för 5 eller 6 år sedan av en gammal tant som skulle kasta bort den för att den var urmodig. Sedan dess har den dugt åt mig. Den fyller alla mina behov för den går att ringa och skicka textmeddelanden både till och från. Altså är den en bra telefon. När den är slut tar jag nästa gratistelefon ur skåpet.
Då jag var barn och tonåring så hade pappa alltid vintersemester då jag hade sportlov och så var vi i skogen och högg årsbehovet av ved. Hela tonårstiden renoverade vi huset på fritiden. Visst fick jag en massa gliringar iskolan om varför vi inte hade rest men jag uppfattade det aldrig som tungt. Jag tyckte bara att de andra var löjliga och bortskämda.
Vi var aldrig i närheten av fattigdom men skulle vi ha varit med i konsumtionstävlingen så skulle vi ha blivit fattiga och det insåg jag redan då.
Redigerat:
Heimlaga tror författaren hänvisar till forskning. Det är inte samma som att det stämmer in på alla men vi lever tillsammans med vår omgivning och påverkas av den.
Om man skulle utgå från ditt resonemang påverkar inte modeindustrin oss eftersom man bara köper de byxor man vill ha och inte de butikerna försöker sälja, och naturligtvis inte påverkas av reklam!
Om man skulle utgå från ditt resonemang påverkar inte modeindustrin oss eftersom man bara köper de byxor man vill ha och inte de butikerna försöker sälja, och naturligtvis inte påverkas av reklam!
Visst lever vi tillsammans med vår omgivning men vi är fria individer som själva väljer vad vi gör av den situation vi har hamnat i.
Om forskningen ger såna där tokiga resultat innebär det att forskaren inte har kunnat sammanställa fakta rätt eller inte kunnat ställa relevanta frågor.
Om forskningen ger såna där tokiga resultat innebär det att forskaren inte har kunnat sammanställa fakta rätt eller inte kunnat ställa relevanta frågor.
Det kan å andra sidan vara trevligare att vara barn när du kan gå hem till kompisarna som har pool, de senaste TV-spelen, ballaste hoverboarden och så vidare, än om ingen kompis har något mer än en fotboll...surfarn skrev:
Det är nog knappast något fel på forskningen eller forskarna men resultatet återspeglar åsikter på en aggregerad nivå så det finns självklart undantag och variationer. Så du kan tycka att resultaten är tokiga utifrån din uppfattning och världsbild utan att forskningen för den saken skull är fel när man ser på en större grupp.heimlaga skrev:
Min erfarenhet är att det har att göra med hur trygg man är i sig själv utan en massa prylar.
Kan dock inte få ihop tanken att eget mående beror på hur grannarna har bra/dåligt ställt.
Kan dock inte få ihop tanken att eget mående beror på hur grannarna har bra/dåligt ställt.
Det ligger nog mycket sanning i artikeln, folk jämför sig hela tiden med dem som finns närmast i kulturellt och geografiskt avstånd. Sedan gäller det förstås inte på något sätt alla människor. Heimlaga och andra i denna tråd går sin egen väg och har sin egen filosofi som möjligen ger ett lyckligare liv, men ni representerar inte nödvändigtvis den stora massan.
Kan i vissa fall hålla med artikelförfattaren. Visst jämför man sig med andra och man märker att andra jämför sig med en själv också. Det är dock aldrig min utgångspunkt när man köper något eller renoverar, men för den sakens skull behöver det inte vara negativt att någon annan uppskattar ett resultat man uppnått.
De rena ekonomiska råden håller jag dock inte med om. Visst är boendet den största kostnaden för många, men att sälja bilen är sällan aktuellt. Man kan däremot byta till en billigare. Min erfarenhet är dock att folk ofta har andra stora utgiftsposter som de själva inte är medvetna om. Typ övrigt konto på 10' i månaden. Detta är något jag märker på en del folk i min omkrets som man vet har ungefär samma inkomst, men får mindre pengar över trots billigare boende och bilar. De undrar sedan hur andra har råd. Rådet gällande fonderna är dock bra och känns som ett korrekt antagande. Generellt tror jag alla tjänar på att sätta sig in mer i sin ekonomi och ha koll på flödena in och ut samt att planera sina inköp och sparanden dels lång- och kortsiktigt.
De rena ekonomiska råden håller jag dock inte med om. Visst är boendet den största kostnaden för många, men att sälja bilen är sällan aktuellt. Man kan däremot byta till en billigare. Min erfarenhet är dock att folk ofta har andra stora utgiftsposter som de själva inte är medvetna om. Typ övrigt konto på 10' i månaden. Detta är något jag märker på en del folk i min omkrets som man vet har ungefär samma inkomst, men får mindre pengar över trots billigare boende och bilar. De undrar sedan hur andra har råd. Rådet gällande fonderna är dock bra och känns som ett korrekt antagande. Generellt tror jag alla tjänar på att sätta sig in mer i sin ekonomi och ha koll på flödena in och ut samt att planera sina inköp och sparanden dels lång- och kortsiktigt.
Det är inte säkert att familjen tvärs över gatan med sina 2 stadsjeepar är vare sig rika eller lyckliga. Marginalerna kan vara noll och intet. Pryl- och statusjakten kan vara ett ekorrhjul som man sitter fast i. Vet folk som köpt stadsradhus för 7 mille för att det är ett hett område men får käka falukorv och knäckebröd. Men det är så mycket nervositet kring att vara hipp (eller vad det heter nu för tiden), som om folk inte kommit ur mellanstadiet riktigt.
Lyckan gynnas av att ha mat på bordet varmt om fötterna meningsfulla aktiviteter och folk man tycker om. Men resten är attityd.
Lyckan gynnas av att ha mat på bordet varmt om fötterna meningsfulla aktiviteter och folk man tycker om. Men resten är attityd.
