Kontinuitetsmätning ska ju göras efter installation, men innan spänningssättning.Per72 skrev:
Gör man som du föreslår så vet du ju bara i fall ledaren är hel, och inte om den är korrekt ansluten när du lägger in biledaren på samma anslutning som skyddsjorden.
Så när du anslutit biledaren så kan du ju inte kontinuitetsmäta skyddsledaren EFTER installation
Ja det är väl bara benämningen jag gick på.tommib skrev:
Du verkade med skyddsledare mena PE-ledare, särskilt om man tar detta du skrev i beaktande:
Nu har jag visserligen inte läst punkten i fråga men biledaren är väl ändå en skyddsledare, om en inte enda skyddsledaren
Och det är just bara den lilla petitessen jag hade åsikter över, att biledaren inte kan/får anses vara PE-ledare.
Men samtidigt ska jag så fint backa lite försiktigt åtminstone, ifrån min ståndpunkt att arean inte är tillräcklig.
I SS 436 40 00 524.1 står det inte att skyddsledare (PE) ska vara minst 1,5 mm[SUP]2[/SUP]:
Jodå, det går visst.Jiiwas skrev:
T.ex. om inläggningen av biledaren sker på en oanvänd ingång på en wago222.
Och du kan säkert komma på flera andra sätt att göra det på också.
Men personligen anser jag att på samma sätt som b-hasse tänker, är nog det smartaste och enklaste.
Skyddsjorda i en ända. Är det flera skarvpunkter kopplar man antingen biledare -> biledare hela tiden, eller avslutar föregående och ansluter nästa del i kopplingsdosan.
Redigerat:
Och uppdatering.Mikael_L skrev:
Jag kunde inte riktigt släppa detta ur tanken, kände mig konfunderad över detta, då jag haft en klar uppfattning om att PE alltid ska vara minst 1,5 mm[SUP]2[/SUP]
Men så hittade jag tabellen som bekräftar detta:
Aha.... ja, jag menade inte att den ska vara PE, utan att det är en skyddsledare såtillvida att dess uppgift är att ge skydd mot spänningssättning av metallföremål som skadar kabeln. Därför fetstilade jag en. Men jag inser att det var lite otydligt då skyddsledare har en specifik betydelse (=PE) i sammanhanget. Man kanske kunde kallat den för kabelskyddsledare....Mikael_L skrev:
Rent allmänt verkar det råda rejäl förvirring ang biledarens funktion och det verkar vara vedertaget att koppla biledare till varandra i serie också, så jag slipper göra om mina skarvar just nu....
Japp, det finns många åsikter och sätt att praktiskt göra saker och ting på, både biledarområdet liksom en del andra saker.tommib skrev:
Det går utmärkt att koppla endast biledaren vidare, som du gjort. Ligg inte vaken om nätterna.
Det låter inte realistiskt att springa runt och koppla ur biledare för att kontinuitetsmäta skyddsjorden, även det skulle vara gjort med Wago 222. Det finns dessutom inget krav att använda Wago 222, och då blir det riktigt jobbigt. Det som totalt dödar idén är att koppla tillbaka biledaren bör ses som en del av installationen, och kontinuitetsmätningen ska vara det sista man gör.Mikael_L skrev:
Det är helt enkelt en dålig idé att koppla ihop skyddsjord och biledare i båda ändar av en kabel. Det är dock tillåtet, och det ger en större area om det inte finns något fel.
Nej, tabellen bekräftar inte det. Den tabellen ger den minsta arean om man inte vill räkna ut den "verkliga" minimarean. Här är ett dokument som Mats Jonsson skrivit:Mikael_L skrev:
https://www.byggahus.se/forum/attachment.php?attachmentid=3704&d=1160849520
Han pekar tyvärr inte ut någon paragraf när han skriver följande i ett exempel på beräkning av skyddsjordens area: "Minimiarea för fast förlagd ledning är 1.5 mm[SUP]2[/SUP] och 1.26 mm[SUP]2[/SUP] är inte någon standardiserad area varför 1.5 mm[SUP]2[/SUP] väljs."
Nej, så är det inte alls. Läs i SS 436 40 00 utg2 kap 61.b_hasse skrev:
(Fetningen gjorde jag, det fetstilade hittar du inte som krav i någon standard (mig veterligen))
Men jag håller med dig till 100% om det krångliga i det hela, så jag förordar samma som du säger, rent praktiskt.
Mest praktiskt om vi nu ska gå på alla synpunkter i tråden skulle jag säga är att bara koppla samman biledarna separat hela vägen där man har någon, sen inte klippa den utan låta slutänden vänta på sin ev framtida fortsättning. Då kan man enkelt entydigt instruera vem som helst hur det ska göras och fyller väl sin funktion som extra skydd vid inre, yttre skador på kabeln. Också enkelt att tvinna hop dem och koppla med tex ubåt, ingen tvekan om ev klämmor med fjäderplint funkar, funkar bra, fyller tillåtet användningsområde och gud vet vad som skulle kunna dras fram i liknande stil.
Nästa typfråga är då om och hur den ska isoleras i tex dosor, apparater jag tänker inte då på ev identifierande färg osv det temat är nog uttömt och klarlagt dvs inte G/G.
Ytterligare fråga, om vi antar att den då ansluts till PE i matande central, matande ände som nämns får väl då ses som implicit, ska den ha egen anslutningspunkt eller om klämmorna är lämpade kan den läggas tillsammans med gruppens PE. I en del fall där jag kan bestämma utförandet skrivs in att denna typ biledare läggs på i första hand allmän instrumentjord, i andra hand på skärmskena och efter samråd på PE-skena om det skulle vara önskvärt av något skäl.
Att gå under 1.5 mm2 kravet på installationskabel för PE vore väl inte så lyckat, däremot räkna enligt modellen som varit uppe i olika trådar och som b_hasse visade är ju utmärkt vid större seriejobb och där areor över 1.5 mm2 används. Sen kan man ju fundera på vad som är ekvivalent area för biledaren vid EKLK 1.5 eller 2.5 mm2, ihop med sin aluminiumskärm ligger den säkert väl till och för de korta ändarna den är bar kan man tumregelmässigt sätta tillåten strömtäthet i häradet 200 A/mm2.
Frågan kring kontroll av kontinuitet för skyddsledare eller mer allmänt skyddströmsbanan är alltid intressant, den påminner lite om kulo och biledare där tillsist inga fasta regler utkristalliseras utan man kan göra som man finner lämpligt lätt överdrivet sett. Därför ser jag det som lite konstigt att i tråden nämns hela tiden kontinuitetsmätning o.dyl en mätning tycker jag bör innefatta mätvärden och gränser OK/NOK så är inte fallet. Det skälet till att inte kunna ansluta biledaren i någon yttre maska ser jag som svagt, rätt metodik gör det möjligt att både mäta och veta men det faller i de flesta praktiska fall utom ramen.
För egen del om jag ibland gör en hobbyinstallation på egen hand kopplar jag för enkelhets skull ihop biledarna (gärna isolerade med tunn transparent slang) för sig i de flesta punkter (dosor mm) med lämplig klämma personligen ubåt där. Isolerad PE i kabeln kopplas med tex Wago också av bekvämlighet och för att kunna någorlunda garantera en bra förbindning. Men trots det lägger jag gärna ihop dem i någon slutände där det är skruv eller överfallsklämmor och då med den klassiska virningen av biledaren kring skalade änden på EK:n precis som tex elmont mfl beskrivit i andra trådar. Dvs inget pyssel med hopkoppling i uttag, brytare osv där det troligen ökar risken för problem utan i någon motor, motorskyddskapsling, tryckströmbrytare, brunnstopp etc.
Nästa typfråga är då om och hur den ska isoleras i tex dosor, apparater jag tänker inte då på ev identifierande färg osv det temat är nog uttömt och klarlagt dvs inte G/G.
Ytterligare fråga, om vi antar att den då ansluts till PE i matande central, matande ände som nämns får väl då ses som implicit, ska den ha egen anslutningspunkt eller om klämmorna är lämpade kan den läggas tillsammans med gruppens PE. I en del fall där jag kan bestämma utförandet skrivs in att denna typ biledare läggs på i första hand allmän instrumentjord, i andra hand på skärmskena och efter samråd på PE-skena om det skulle vara önskvärt av något skäl.
Att gå under 1.5 mm2 kravet på installationskabel för PE vore väl inte så lyckat, däremot räkna enligt modellen som varit uppe i olika trådar och som b_hasse visade är ju utmärkt vid större seriejobb och där areor över 1.5 mm2 används. Sen kan man ju fundera på vad som är ekvivalent area för biledaren vid EKLK 1.5 eller 2.5 mm2, ihop med sin aluminiumskärm ligger den säkert väl till och för de korta ändarna den är bar kan man tumregelmässigt sätta tillåten strömtäthet i häradet 200 A/mm2.
Frågan kring kontroll av kontinuitet för skyddsledare eller mer allmänt skyddströmsbanan är alltid intressant, den påminner lite om kulo och biledare där tillsist inga fasta regler utkristalliseras utan man kan göra som man finner lämpligt lätt överdrivet sett. Därför ser jag det som lite konstigt att i tråden nämns hela tiden kontinuitetsmätning o.dyl en mätning tycker jag bör innefatta mätvärden och gränser OK/NOK så är inte fallet. Det skälet till att inte kunna ansluta biledaren i någon yttre maska ser jag som svagt, rätt metodik gör det möjligt att både mäta och veta men det faller i de flesta praktiska fall utom ramen.
För egen del om jag ibland gör en hobbyinstallation på egen hand kopplar jag för enkelhets skull ihop biledarna (gärna isolerade med tunn transparent slang) för sig i de flesta punkter (dosor mm) med lämplig klämma personligen ubåt där. Isolerad PE i kabeln kopplas med tex Wago också av bekvämlighet och för att kunna någorlunda garantera en bra förbindning. Men trots det lägger jag gärna ihop dem i någon slutände där det är skruv eller överfallsklämmor och då med den klassiska virningen av biledaren kring skalade änden på EK:n precis som tex elmont mfl beskrivit i andra trådar. Dvs inget pyssel med hopkoppling i uttag, brytare osv där det troligen ökar risken för problem utan i någon motor, motorskyddskapsling, tryckströmbrytare, brunnstopp etc.
Hobbyelektriker
· Värmland, Molkom
· 23 503 inlägg
Om man ansluter biledaren till PE i slutänden av ett kabelstråk så ställs det ju verkligen krav på ett extra moment vid kontrollen, att först mäta PE och först därefter ansluta biledaren, eller möjligen mäta resistansen noggrant.
Utan denna anslutning krävs inga extra moment, men naturligtvis bör man mäta biledarens kontinuitet, och det kan göras samtidigt med kontrollen av PE-ledaren utan några inkopplingsmoment emellan.
Frågan är vad man tjänar mest på här.
Utan denna anslutning krävs inga extra moment, men naturligtvis bör man mäta biledarens kontinuitet, och det kan göras samtidigt med kontrollen av PE-ledaren utan några inkopplingsmoment emellan.
Frågan är vad man tjänar mest på här.
Jag har fört några resonemang som egentligen går emot hur jag själv jobbar, men för att jag tycker det blir lite principiellt intressant att bemöta saker som "att det går att ..." eller "det är inte tillåtet att ...", när jag själv inte tror att det är så.
Men GK100 sammanfattar nog rätt väl både hur jag egentligen ser på saken, samt hur jag arbetar. Tror jag ...
En grej som jag ibland gör, för att slippa ansluta biledare i centralen (om det är bökigt där), är att ansluta den mot jord endast i första dosan istället. Och sen därifrån bara biledare mot biledare.
Men GK100 sammanfattar nog rätt väl både hur jag egentligen ser på saken, samt hur jag arbetar. Tror jag ...
En grej som jag ibland gör, för att slippa ansluta biledare i centralen (om det är bökigt där), är att ansluta den mot jord endast i första dosan istället. Och sen därifrån bara biledare mot biledare.
Redigerat:
Japp, så är det också. Jag tänkte på det när jag såg att man alternativt kunde räkna med formeln i SS4364000.b_hasse skrev:
Men jag gjorde inget extra inlägg om detta, kändes som att det redan hade nått tillräcklig överkurs.
Men det kan ju vara detta elmont menar med att "biledaren har tillräcklig area för att tryggt lösa säkringar".
Du gör som i ett tidigare exempel , drar en bygel från jordplint till biledarplint)Du behöver aldrig lossa jordplinten för att dela bort biledaren. Det är ett exempel för den petige om man nu är rädd för att kontinuitetstesta med biledaren inkopplad.Jiiwas skrev:
Redigerat:
Ett moment till.
Blir väldigt trångt i ex ett 1-väguttag (1834616) med en extra koppling.
Nä det är bättre att klippa billedaren i den andra änden. bara ansluta i centralen, och möjligtvis koppla ihop dem i dosorna separat med varandra.
Blir väldigt trångt i ex ett 1-väguttag (1834616) med en extra koppling.
Nä det är bättre att klippa billedaren i den andra änden. bara ansluta i centralen, och möjligtvis koppla ihop dem i dosorna separat med varandra.
