Många vill fortfarande ha barn (även om det verkar bli färre och färre) och vill ta hand om barnen några år och kanske jobba 50 - 75 % under ganska lång tid medan barnen är små.falkn skrev:
Du menar väl inte att man skall upprätta ett kontrakt varje gång man "skaffar" ett nytt barn?
Det har jag väl absolut inte sagt? Jobbar man 50-75% och tar hand om barn resten och det är en överenskommelse man har så får ju den personen betala 50-75% av kostnaderna, det är väl rimligt? Frågan är ju dock hur vanlig denna situationen är, vad har du själv för erfarenhet? Du verkar ju ha svar på det mesta...
Det är väl inte konstigare än att man betalar efter förmånga.
Tjänar ena 35 och andra 25 får man betala 40/60.
Kostsamma hobbys blir trots allt gemensam investering om man får göra avsteg från fördelningen.
Absolut ogillar jag 50/50 med sendfördelad lön och eget sparande av överskottet.
Tjänar ena 35 och andra 25 får man betala 40/60.
Kostsamma hobbys blir trots allt gemensam investering om man får göra avsteg från fördelningen.
Absolut ogillar jag 50/50 med sendfördelad lön och eget sparande av överskottet.
Beror väl på hur stora skillnaderna är i inkomster.Jonatan79 skrev:
Får du ut 50000 i månaden och sambon 15000...
Så kan man ju börja undra om du vill bo i en sketen tvåa i förorten, därför att det är vad sambon har råd med utan att behöva lägga merparten av sin lön på boendet.
Eller propsa på att bo enligt vad du har inkomsten för, men då för att vara en någorlunda vettig del av mänskligheten, också betala den större delen av kakan vad det gäller bostad etc.
50/50 fungerar väl kanske om inkomsterna är på samma spelplan, men blir smått absurt om så inte är fallet.
Är inte logiskt att ena parten skall ha 40000 kvar efter bostads kostnaderna och andra 5000 per månad. Därför att man har någon dogmatisk fixation om att betala hälften var.
Tycker det känns mer lika om man delar det som corre skriver. "Tjänar ena 35 och andra 25 får man betala 40/60". Om man delar precis allt så kan det bli lite olika beroende på intressen och det. Om man har en sambo som gillar att köpa smink/kläder för tusentals kronor, ska det då dras från en del som jag har tjänat in dvs att jag får köpa mindre verktyg, för pengarna går till hennes smink/kläder?
En psykologisk aspekt på det hela att ta hänsyn till kan vara om husägaren tidigare levt med sin ex-fru i huset i fråga. Då kommer den nya hustrun att ständigt se spår efter sin företrädare. Det är nog inte så kul.
Fördelen med fördelning (badadish) är ju att lek och spex kontot är lika stort.
Smink för normalhushållet går ju in under normala hushållsdriften, medans om någon har det som hobbyintresse tas det från ens lekbudget, precis som om någon har en förkärlek för kofötter eller wunderbauns.
Har man problem att särskilja normalitet från intresse och fördela ekonomi från det så har man nog större bekymmer att vänta framöver.
Smink för normalhushållet går ju in under normala hushållsdriften, medans om någon har det som hobbyintresse tas det från ens lekbudget, precis som om någon har en förkärlek för kofötter eller wunderbauns.
Har man problem att särskilja normalitet från intresse och fördela ekonomi från det så har man nog större bekymmer att vänta framöver.
Hm förstår inte riktigt corre, är smink en del av normalhushållet, dvs en del av den fasta kostnaden som man då ska dela på?
Nej, det är just det jag med en dåres envishet hävdar inte är "rimligt".falkn skrev:
Ett hypotetiskt exempel:
Jag som VD tjänar 150.000 i månaden.
Min sambo, som är undersköterska, tjänar 20.000.
Skall vi betala lika mycket var av våra gemensamma boendekostnader, mat, försäkringar mm menar du?
Det är ju inte rimligt för fem öre
Och ja, jag har ett rätt långt livs erfarenhet. Och har vad jag minns aldrig räknat kronor och jämfört oss emellan.
Med sambo som har jobbat allt från 50% till 100% i livets olika skeden.
Är det något särskilt du tänker på om mina erfarenheter?
Som jag skrev, för den normalintreserade är det del av hushållsbudgeten, medans för en intresserad är det ett eget intresse och investering.
Vad som är normalt och onormalt är så klart upp till varje hushåll att bedöma.
Jag har (manliga)vänner som spenderar mer pengar på kroppsskönhet än jag gör på 4år... vilket nog inte är lika ovanligt 2010talet som på 90talet. Men på 80talet så var det nog rätt mycket hårspray och brylcreem som drog upp siffran
Vad som är normalt och onormalt är så klart upp till varje hushåll att bedöma.
Jag har (manliga)vänner som spenderar mer pengar på kroppsskönhet än jag gör på 4år... vilket nog inte är lika ovanligt 2010talet som på 90talet. Men på 80talet så var det nog rätt mycket hårspray och brylcreem som drog upp siffran
Tack corre, nu är jag med dig. Det var just det jag reagerade på, eftersom att jag aldrig använder smink, brylcreem osv. Är väl gammalmodig av mig, därav tänker man lite olika .
.
Det länder dig till hederJonatan79 skrev:
De flesta av oss gamla gubbs har ju dock bara ägnat enstaka månader hemma med barnen, och något/några år med kortare arbetsdagar för att ta hand om de små.
Utan det är kvinnorna som till största delen har fått dra det tunga lasset.
Och att därefter snacka om att fördela inkomster/utgifter 50/50 får mig faktiskt att se rött
PS och OT
Jag tycker att Sveriges familjepolitik är helt fel.
Nu har nästan ingen familj råd att skaffa barn i tid, när kvinna och man är som bäst skapad att föda upp småttingar.
Utan man väntar tills kvinnan är 35 - 45 år, vilket biologiskt är helt vansinnigt.
Varför inte dubbla eller tredubbla barnbidragen så unga kvinnor kan, och har råd att, skaffa barn när de av naturen är bäst lämpade för det?
Tänk efter, varför går födelsetalen ner?
