Herre jösses! Oavsett om råttorna attackerade med flit så är det otroligt obehagligt! Har själv en sex månaders son och råttproblem (fågelbord så de håller sig ute). Var ju ett barn i sydafrika som blev dödat av råttor då mamman var ute och roade sig och lämnade sin bebis själv hemma.
Fast den i sydafrika var väl dels väldigt omdebatterad om det verkligen var det som hände, eller om det bara var en cover story för något avsiktligare avdagatagande. Dessutom, det var inte våra små brunråttor (rattus norwegicus), det var de betydligt större gambianska påsråttorna (Cricetomys gambianus). En brunråtta (hane) toppar på kring ett kilo, med typiska vikter på 600-800 g (hanar) och 300-500 g (honor). GP-råttorna ligger på runt 3 kg (hanar) och 1,5 kg (honor), och är, till skillnad från brunråttorna, ofta aggressiva och kräver massor av arbete för att domesticera.
Jag tror dock att när man avlat på GP-råttor lika länge som man avlat på brunråttan (tama brunråttor har ungefär lika mycket gemensamt med vilda som en pudel har med en varg) så kommer de att bli utmärkta husdjur, och ett trevligt alternativ till katt. Redan idag används specialtränade GP-råttor vid minröjning, då de kan sniffa fram minorna effektivare än andra metoder, och de är så lätta att de inte löser ut minorna. De används även för att lukta om folk har tuberkulos, och gör det då snabbare, säkrare och billigare än konventionella tester. Läs mer här: http://www.apopo.org/en/
GP-råttor finns dock inte vilda i Sverige, och är på grund av sitt lynniga sinnelag ganska ovanliga som husdjur också. De kräver konstant arbete för att förbli tama, och accepterar oftast bara en person. Eftersom de är starka och gnagare så kan de också vara lite destruktiva mot inredningen. Men, de är attans söta...
Brunråttan, däremot, sitt rykte till trots, attackerar aldrig människor. Blir de trängda så kan de nypa, men bara som en snabb markering för ge utrymme för flykt. Vet man hur man ska hantera dem så kan man lyfta en vild råtta med liten risk att bli biten. Likaså, allt snack om råttor stora som katter är bullshit. Du hittar praktiskt taget aldrig en vild brunråtta större än 1000 g (och då är det typ råttor som bor där en restaurang slänger sina rester), och de flesta är rätt så slanka stackare som ligger i underkanten av vad en tamråtta bör väga. "Stor som katt" är ungefär samma fenomen som att det alltid är gammelgäddan som släppte från kroken. Hjärnan gillar att överdriva sådant den inte hinner uppfatta ordentligt.
Frugan sa att det där bara är halva bajset ungefär, andra halvan föll ner när hon kollade upp den.
Det kan ju vara ekorre också, dom har lite mer liknande.
Råttors bajs är av varierande färg när man tittar på olika referenser. Det kan vara allt från mörkt till ljusare. Men dock är formen på vårt bajs inte så "russinlik", så kanske inte är råtta.
Fast den i sydafrika var väl dels väldigt omdebatterad om det verkligen var det som hände, eller om det bara var en cover story för något avsiktligare avdagatagande. Dessutom, det var inte våra små brunråttor (rattus norwegicus), det var de betydligt större gambianska påsråttorna (Cricetomys gambianus). En brunråtta (hane) toppar på kring ett kilo, med typiska vikter på 600-800 g (hanar) och 300-500 g (honor). GP-råttorna ligger på runt 3 kg (hanar) och 1,5 kg (honor), och är, till skillnad från brunråttorna, ofta aggressiva och kräver massor av arbete för att domesticera.
Jag tror dock att när man avlat på GP-råttor lika länge som man avlat på brunråttan (tama brunråttor har ungefär lika mycket gemensamt med vilda som en pudel har med en varg) så kommer de att bli utmärkta husdjur, och ett trevligt alternativ till katt. Redan idag används specialtränade GP-råttor vid minröjning, då de kan sniffa fram minorna effektivare än andra metoder, och de är så lätta att de inte löser ut minorna. De används även för att lukta om folk har tuberkulos, och gör det då snabbare, säkrare och billigare än konventionella tester. Läs mer här: [länk]
GP-råttor finns dock inte vilda i Sverige, och är på grund av sitt lynniga sinnelag ganska ovanliga som husdjur också. De kräver konstant arbete för att förbli tama, och accepterar oftast bara en person. Eftersom de är starka och gnagare så kan de också vara lite destruktiva mot inredningen. Men, de är attans söta...
Brunråttan, däremot, sitt rykte till trots, attackerar aldrig människor. Blir de trängda så kan de nypa, men bara som en snabb markering för ge utrymme för flykt. Vet man hur man ska hantera dem så kan man lyfta en vild råtta med liten risk att bli biten. Likaså, allt snack om råttor stora som katter är bullshit. Du hittar praktiskt taget aldrig en vild brunråtta större än 1000 g (och då är det typ råttor som bor där en restaurang slänger sina rester), och de flesta är rätt så slanka stackare som ligger i underkanten av vad en tamråtta bör väga. "Stor som katt" är ungefär samma fenomen som att det alltid är gammelgäddan som släppte från kroken. Hjärnan gillar att överdriva sådant den inte hinner uppfatta ordentligt.
Intressant läsning! Och jag har läst på mer. Om det nu var en råtta så är det för att den blev rädd troligtvis, kanske min son vaknade upp och rörde på sig. Dock ser det ut som ett råttbett nu när det fått läka en stund, man ser tydliga tänder vid såret.
Råttors bajs är av varierande färg när man tittar på olika referenser. Det kan vara allt från mörkt till ljusare. Men dock är formen på vårt bajs inte så "russinlik", så kanske inte är råtta.
Lita inte alltför mycket på foton, kameror, speciellt med blixt, kan ge missvisande färger.
En frisk, ostressad råtta lägger torra, svart pluttar. Är de stressade så kan de lägga bruna, blöta pluttar, men de är då oftast mycket större än de vanliga. Sådana brukar tex komma när man är hos veterinären och det känns lite otäckt. Som jag förstått det så behåller råttorna avföringen tills vätskan är i stort sett helt ur den, för att spara på vätska.
Dock ser det ut som ett råttbett nu när det fått läka en stund, man ser tydliga tänder vid såret.
Vilket/vilka av såren pratar vi om? Det vid ögonbrynet skulle kunna vara en råtta (men var svårt att se med allt blod), men de andra såg mer skrapsårsaktiga ut.
I vilket fall, skaffa granngårdens burfällor och se vad du fångar i dem. Ta gärna foton innan du släpper ut dem.
Fyyyy! Om det hade varit mitt barn hade det varit KRIG nu, korsvis automateld!!
Det finns inga "ovärdiga" sätt att ta skadedjur av daga, särskilt inte dem som ger sig på småbarn, bara mer eller mindre effektiva...
Tyvärr är det ju så som flera skriver här att de små bestarna är smarta av sig. T ex kommer de ihåg efter ett tag att man inte ska äta råttgift. Och när de elektriska skrämmarna inte visar sig utgöra något fysiskt hot så börjar de komma tillbaka. Så tyvärr, det åtgår en del våldshandlingar för att hålla dem från gården.
Slagfällor är bra, korrekt apterade. Håll koll på yttermiljön så den inte bjuder på mat, t ex kompost eller otäta soptunnor. Kolla efter spår när det är snö för att se var de tar sig in, och täta där det behövs.
Sen går det ju att bjuda på glykoldrinkar eller dito bad också.
Fast den i sydafrika var väl dels väldigt omdebatterad om det verkligen var det som hände, eller om det bara var en cover story för något avsiktligare avdagatagande. Dessutom, det var inte våra små brunråttor (rattus norwegicus), det var de betydligt större gambianska påsråttorna (Cricetomys gambianus). En brunråtta (hane) toppar på kring ett kilo, med typiska vikter på 600-800 g (hanar) och 300-500 g (honor). GP-råttorna ligger på runt 3 kg (hanar) och 1,5 kg (honor), och är, till skillnad från brunråttorna, ofta aggressiva och kräver massor av arbete för att domesticera.
Jag tror dock att när man avlat på GP-råttor lika länge som man avlat på brunråttan (tama brunråttor har ungefär lika mycket gemensamt med vilda som en pudel har med en varg) så kommer de att bli utmärkta husdjur, och ett trevligt alternativ till katt. Redan idag används specialtränade GP-råttor vid minröjning, då de kan sniffa fram minorna effektivare än andra metoder, och de är så lätta att de inte löser ut minorna. De används även för att lukta om folk har tuberkulos, och gör det då snabbare, säkrare och billigare än konventionella tester. Läs mer här: [länk]
GP-råttor finns dock inte vilda i Sverige, och är på grund av sitt lynniga sinnelag ganska ovanliga som husdjur också. De kräver konstant arbete för att förbli tama, och accepterar oftast bara en person. Eftersom de är starka och gnagare så kan de också vara lite destruktiva mot inredningen. Men, de är attans söta...
Brunråttan, däremot, sitt rykte till trots, attackerar aldrig människor. Blir de trängda så kan de nypa, men bara som en snabb markering för ge utrymme för flykt. Vet man hur man ska hantera dem så kan man lyfta en vild råtta med liten risk att bli biten. Likaså, allt snack om råttor stora som katter är bullshit. Du hittar praktiskt taget aldrig en vild brunråtta större än 1000 g (och då är det typ råttor som bor där en restaurang slänger sina rester), och de flesta är rätt så slanka stackare som ligger i underkanten av vad en tamråtta bör väga. "Stor som katt" är ungefär samma fenomen som att det alltid är gammelgäddan som släppte från kroken. Hjärnan gillar att överdriva sådant den inte hinner uppfatta ordentligt.
Du har antagligen aldrig bott ute på landet och sett stora råttor! Har sett råttor stora som en katt länge nog utan att hjärnan behövt bli lurad. Det är sällan som praktik och teori stämmer överens! Men alltför ofta får man höra om folk som har råttor när det bara är vanliga möss de har.
Själva har vi bara haft råttor i uthusen och på gården men mössen kommer in varje höst som på beställning. Min erfarenhet är att som där ljudskrämsel-grejerna man kan köpa är i princip verkningslösa och har man hund som vi så kan dom vara irriterande för djuren. Det enda som hjälpte oss var att sätta upp MÅNGA fällor i kombination med råttgift (Tomcat i block från Granngården) i plastbackar med hål. Det tog lång tid att bli av med råttkolonin (två år) men nu verkar det som att det långvariga arbetet har gett resultat, bland annat genom att vi har hittat musspillning i garaget. Mig veterligen gillar inte möss råttor och undviker områden med råttkolonier.
På tal om storlek så är det här en brunråtta jag hittade i en fälla i vedboden, 730 gram visade köksvågen!
Se till att du dödar dom på en gång med bra betesgift eller slagfälla. Glykos och fällor där man sen ska avliva är både onödigt och grymt, råttorna vill ju bara leva dom också.
"Nä fan, det där råttgiftet vill jag inte äta igen, sist dog jag av det.. "
Min vän, du missförstår mig. När en råtta har dött av råttgift lär sig de andra att man inte ska äta samma sak som den gjorde. Jag har förstahandsexempel på råttgiftskålar som råttorna täckt över, för att ingen ska äta ur dem. Det finns till och med de som hävdar att råttor brukar skicka fram de svagaste i gruppen för att provsmaka nya saker, för att se om dessa blir sjuka eller dör. Så nog lär de sig, dock icke som du tror.
