Forskare: "Kommunernas egna krav fördyrar byggen"
Forskaren Eidar Lindgren kritiserar Sveriges byggregelsystem och menar på att kommunernas egna krav fördyrar byggen.
Du kan läsa artikeln här: Forskare: "Kommunernas egna krav fördyrar byggen"
Du kan läsa artikeln här: Forskare: "Kommunernas egna krav fördyrar byggen"
Nu när nära-nollenergihusen är på intågande känns det som att kommunerna kan droppa sina egna energikrav och släppa fram standardiserade hus som kan byggas över större delar av landet. Vad gäller tillgänglighetskraven tycker jag att kommunerna inte skall få vara med och hitta på egna invändiga krav. De som finns i dagens regelverk räcker och blir över!
"I Stockholm ställs det exempelvis ofta hårdare krav på energiförbrukningen, men enligt Gunnar Söderholm, chef för stadens miljöförvaltning, finns det inga hus som inte blivit byggda på grund av för hårda krav - trots att de blir dyrare.
– Det är inte vår erfarenhet att vi har en massa byggare som sitter hemma och skulle vilja bygga men inte törs därför att de tycker att våra krav är för hårda, säger han och påpekar att det är för att de vill ligga i framkant."
Och precis just där har vi en orsak till varför det finns specialregler som gör det onödigt dyrt att bygga. Självklart kan Sthlm sätta vilka idiotiska krav som helst, och det kommer ändå att byggas eftersom bostadssituationen i Sthlm är som den är. Han missar ju hela poängen, att det blir onödigt dyrt och att det tar onödigt lång tid. Vilket leder till totalt sett färre antal byggen. Tycker det påvisar en skrämmande arrogans, hänsynslöshet, okunskap, insiktslöshet, ovilja till att lösa ett mkt svårt problem, och kanske rent av tjänstemannastyre.
– Det är inte vår erfarenhet att vi har en massa byggare som sitter hemma och skulle vilja bygga men inte törs därför att de tycker att våra krav är för hårda, säger han och påpekar att det är för att de vill ligga i framkant."
Och precis just där har vi en orsak till varför det finns specialregler som gör det onödigt dyrt att bygga. Självklart kan Sthlm sätta vilka idiotiska krav som helst, och det kommer ändå att byggas eftersom bostadssituationen i Sthlm är som den är. Han missar ju hela poängen, att det blir onödigt dyrt och att det tar onödigt lång tid. Vilket leder till totalt sett färre antal byggen. Tycker det påvisar en skrämmande arrogans, hänsynslöshet, okunskap, insiktslöshet, ovilja till att lösa ett mkt svårt problem, och kanske rent av tjänstemannastyre.
Redigerat:
Här borde kommunens handlingskrav kringskäras hårt. Det enda de borde få kravställa är sånt som är kulturmiljörelaterade, typ att byggnader ska vara utformade på vissa sätt för att passa in i ett område. Och här borde de ha ett fåtal standardiserade specialkrav som får ställas. Typ att byggnadens fasadmaterial skall vara faluröd träpanel, att taket ska vara rött tegel eller liknande. Ett nytt hus ska i princip kunna byggas i en fabrik och sedan skeppas på plats.
Nja, nog vill jag att man skall kunna ställa arkitekturkrav alltid, men det skall finnas goda skäl till dessa krav i så fall. Om man skall bygga i Haga i Göteborg, eller på Djurgården i Stockholm så kan man inte tillåta vad som helst. Det är nog de flesta överens om. Att däremot i kommunen ställa egna krav på mått i badrummet, dörrbredd eller liknande, det är helt vansinnigt. Detsamma när det gäller energieffektivitet. Egna krav på uppvärmning borde dock gå att acceptera.pelpet skrev:
Standardisera det som går att standardisera och kräv bra argumentation från kommunen om inte standarden skall användas istället. De flesta bostadsområden byggs på platser där ingen särskild hänsyn borde finnas.
Det var väl det jag sa? Att man ska få ställa arkitekturkrav (dvs utformning) så att det passar in i omgivningen. Kanske kan man koppla det till något annat, t.ex. att området måste vara ett riksintresse eller fornlämning för att kommunen ska få ställa seriöst fördyrande krav.
Redigerat:
Ursäkta mig, jag måste ha läst en sak och tänkt en annan sak (irriterade mig rejält på de korkade svaren från Gunnar Söderholm, jag hörde honom på radion för några veckor sedan också, då hade han fler dåliga argument i samma anda).pelpet skrev:
Än en gång, ursäkta mig.
Kan själv!
· Trelleborg
· 14 144 inlägg
Men hur tänker ni nu?
Hur ska annars kommunpolitiker få känna sig viktiga om de inte får in och peta på andras vardag?
Hur ska annars kommunpolitiker få känna sig viktiga om de inte får in och peta på andras vardag?
Kraven på tillgänglighet tycker jag är helt uppåt väggarna. Visst är det väl bra att nyproduktion tar hänsyn till potentiella framtida ägare med funktionshinder, men att det ska gälla rakt över hela brädet är ju vansinne. Detta innebär ju att massor av bostäder fördyras eller kanske inte ens byggs på grund av att det kanske kommer bo någon med speciella behov i dem någon gång i framtiden.
Och visst är det så att även till/ombyggnad av befintliga fastigheter faller inom detta regelverk? Så om jag vill ta upp en dörr i mitt hus så måste jag följa normen för "handikappanpassning"?
Och visst är det så att även till/ombyggnad av befintliga fastigheter faller inom detta regelverk? Så om jag vill ta upp en dörr i mitt hus så måste jag följa normen för "handikappanpassning"?
Problemet är ju egentligen inte handikappnormen, den är bara ett resultat av att man har rätt att bo kvar om man blir sjuk eller handikappad. Rätten att bo kvar borde tas bort, vill man kunna bo kvar så får man handikappanpassa bostaden. För kortare sjukdom så vore det billigare för samhället att betala hemtjänst eller hotell. För längre sjukdom/permanenta handikapp så bör samhället kräva att man flyttar om man inte själv är beredd att betala ombyggnaden. För nya flerfamiljshus så är det rimligt att uppfylla många av kraven, men inte alla. Att kräva en riktig hiss i ett trevåningshus är exempelvis inte rimligt, däremot kan det vara rimligt att ha en enklare långsam hiss för sällanbruk. Bara för att ge några exempel.Paxman skrev:
Det stora problemet är väl att det är kommunerna som får stå för i princip alla kostnader den lilla grupp människor (ca 16,000 st) som har speciella behov genererar. När ett sådant behov uppstår oväntat så måste kommunen stå för kostnaden att anpassa hemmet. Detta leder också till att när fullt friska människor vill bygga om/till så tar kommunerna höjd för "om utifall att" någon av dessa skulle råka ut för något i framtiden. För mig är detta inte rimligt.
Dock håller jag inte med om att den som drabbas ska behöva stå för hela kalaset själv eller tvingas flytta. Att råka ut för något som kräver ombyggnad av huset är i sig tillräckligt tragiskt och psykiskt jobbigt att personen och dess familj behöver stöd. Är man i arbetsför ålder kanske man tvingas sluta jobba och leva på sjukersättning, så ekonomin får sig en rejäl knäck också, så att betala allt själv för anpassning blir en omöjlighet. Dock måste det givetvis finnas gränser för vad individen kan kräva.
Det finns en inställning att personer som drabbas av stora funktionshinder ska kunna ha precis samma liv som friska människor, och att det är samhällets plikt att set till att det blir så. Det är inte heller rimligt enligt mig. Varje enskild individ måste anpassa sig och sitt liv efter de förutsättningar som finns. Nyligen var det t ex en grannfamilj till oss som sålde sitt hus eftersom en av de vuxna hamnat i rullstol. Jag tror inte att de hade krävt några speciella åtgärder från kommunen att anpassa huset.
Dock håller jag inte med om att den som drabbas ska behöva stå för hela kalaset själv eller tvingas flytta. Att råka ut för något som kräver ombyggnad av huset är i sig tillräckligt tragiskt och psykiskt jobbigt att personen och dess familj behöver stöd. Är man i arbetsför ålder kanske man tvingas sluta jobba och leva på sjukersättning, så ekonomin får sig en rejäl knäck också, så att betala allt själv för anpassning blir en omöjlighet. Dock måste det givetvis finnas gränser för vad individen kan kräva.
Det finns en inställning att personer som drabbas av stora funktionshinder ska kunna ha precis samma liv som friska människor, och att det är samhällets plikt att set till att det blir så. Det är inte heller rimligt enligt mig. Varje enskild individ måste anpassa sig och sitt liv efter de förutsättningar som finns. Nyligen var det t ex en grannfamilj till oss som sålde sitt hus eftersom en av de vuxna hamnat i rullstol. Jag tror inte att de hade krävt några speciella åtgärder från kommunen att anpassa huset.
Jag har en granne som från kommunen fått anpassningar av huset för ca 200000kr, trots att de står i kö till servicehus, det finns inga platser på servicehus trots att de är berättigade plats enligt kriterierna.
Jag har en annan granne som fått lägga flera hundra tusen extra på att handikappanpassa sitt nya hus, detta för att tomten inte är lämplig för att bygga ett handikappanpassat hus på. Grannen har ändock bilparkeringen så till på tomten att handikappanpassningen ändå inte kan utnyttjas utan de pengarna har bara lagts ut för att få bygglovet godkänt, rent paragrafrytteri.
Jag är av den bestämda åsikten att folk själva får välja vilket hus de skall bosätta sig i, samtidigt så får de "skylla sig själva" om de köper ett hus/lägenhet som inte är handikappanpassad och inte kan bo kvar i huset/lägenheten pga sjukdom eller annan orsak.
Det finns så många andra situationer i livet som inte ger dig samma rättigheter, ett par exempel:
- om man får ett handikappat barn så kan man vara tvingen att byta kommun för att inte barnet skall behöva resa mycket långa sträckor varje dag till sin skolgång. En annan grannfamilj till mig tvingades flytta pga just detta (1,5 timmars restid till skolan enkel väg)
- om man blir av med arbetet så kanske man inte har råd att behålla huset
- man får inte hjälp med att behålla huset om man pga sjukdom får så mycket lägre intäkter att man inte har råd att betala för det
Jag har en annan granne som fått lägga flera hundra tusen extra på att handikappanpassa sitt nya hus, detta för att tomten inte är lämplig för att bygga ett handikappanpassat hus på. Grannen har ändock bilparkeringen så till på tomten att handikappanpassningen ändå inte kan utnyttjas utan de pengarna har bara lagts ut för att få bygglovet godkänt, rent paragrafrytteri.
Jag är av den bestämda åsikten att folk själva får välja vilket hus de skall bosätta sig i, samtidigt så får de "skylla sig själva" om de köper ett hus/lägenhet som inte är handikappanpassad och inte kan bo kvar i huset/lägenheten pga sjukdom eller annan orsak.
Det finns så många andra situationer i livet som inte ger dig samma rättigheter, ett par exempel:
- om man får ett handikappat barn så kan man vara tvingen att byta kommun för att inte barnet skall behöva resa mycket långa sträckor varje dag till sin skolgång. En annan grannfamilj till mig tvingades flytta pga just detta (1,5 timmars restid till skolan enkel väg)
- om man blir av med arbetet så kanske man inte har råd att behålla huset
- man får inte hjälp med att behålla huset om man pga sjukdom får så mycket lägre intäkter att man inte har råd att betala för det
Det här håller jag med om till 100%! Är du rörelsehindrad måste du helt enkelt acceptera att du inte kan köpa vilket hus som helst. Samma gäller ju ifall du är helt frisk men inte orkar klippa en gräsmatta på 5000 m2, då får du ju leta upp ett hus med mindre trädgård.pacman42 skrev:
pacman42 skrev:
Här håller jag inte med dig. Jag är klart mer förstående ifall man råkar ut får något efter att man har köpt sitt boende. Det känns inte rätt att tvinga folk att flytta om de råkat ut för något de inte kan rå över själva. Vi har ett omsorgssystem i Sverige som vi ska vara rädda om och vi får inte hamna där USA är, att folk är helt utelämnade till sig själva. Dock måste det finnas gränser för hur mycket samhället ska ställa upp, och det är inte svart eller vitt. Hela systemet bör dock ligga på staten, inte kommunerna.
Då är vi inte överens om detta alltså. Det finns många som inte bor mer än några år i sina hus, de köper nya hus allteftersom deras behov och önskemål förändras. Vi som hänger på byggahus och som bygger ut/om våra hus efter förändrade behov/önskemål är snart i minoritet.Paxman skrev:
När det gäller lägenheter så är omflyttningen ännu större än för hus. Varför skall den (snart minoritet) som inte flyttar och bosätter sig efter behov få styra prisbilden på alla fastigheter? Finns det en efterfrågan på fastigheter med hiss, då byggs det (eller byggs om till) fastigheter med hiss.
Visst finns det en risk a'la USA, men om man köper sig ett hus som man har tänkt bli gammal i, då får man köpa eller bygga om huset så att det uppfyller kraven för att bli gammal i huset. Nästan alla blir gamla, nästan alla får problem med att gå förr eller senare. Är man då inte beredd att flytta på sig till ett hus som är bättre anpassat, då borde man ha köpt/byggt ett hus som uppfyller kraven. Lite planering för framtiden får man allt kräva av befolkningen.
Jag köpte inte på mig ett hus som var dyrare än att jag skulle ha råd att bli av med jobbet - för att slippa flytta om jag skulle bli arbetslös. Jag har vid ombyggnationer av huset (utan kommunens krav) sett till ytterligare att handikappanpassa det - så att jag kan bo kvar. Det handlar inte om att ha otur, det handlar om att planera för vad som kan eller kommer att hända.
Samma sak för mina föräldrar, de har nu direkt efter sin pension byggt om sin sommarstuga så att den blivit handikappanpassad för att kunna behålla den så länge som möjligt. De ser till att göra allt underhåll proaktivt av samma orsak. När det gäller sommarstugan (som är mycket viktigare för dem än deras fasta bostad) så har de inga som helst rättigheter att få den anpassad för deras behov vid sjukdom eller handikapp.
Du har ett mycket cynisk synsätt.pacman42 skrev:
Först och främst pratar jag inte om att bli gammal. De allra flesta är nog ganska medvetna om att de kan komma att bli gamla och att hälsan då inte kommer tillåta samma boende som när de var unga. När man säger att man vill bo kvar tills man blir gammal följs det oftast med, "så länge jag orkar och har hälsan". Det jag i första hand pratar om är om någon blir "gammal" i förtid på grund av sjukdom eller olycka. Är det verkligen rätt att någon som t ex skadat sig på jobbet ska tvingas flytta? Barn som måste ryckas upp från skola och vänner, partner kanske måste försöka hitta ett nytt jobb etc etc. Vårt sociala skyddsnät är till för att just fånga upp dessa livsöden som de som aldrig drabbats av något liknande inte ens kan föreställa sig.
Att du lyckats köpa ett hus som du kommer klara ekonomiskt utan att ha någon förvärvsinkomst är ju bara att gratulera till! Du tillhör med största säkerhet en mycket liten skara.
Angående att ha otur. Så du menar att varje enskild individ ska ta höjd för varje enskilt tänkbara scenario gällande hälsa, ekonomi och civilstånd? I så fall skulle ingen, inte en enda, kunna köpa en bostad.
Vad du har för grund till dina påståenden om att det är fler och fler som flyttar oftare har jag ingen aning om. Tvärt om talas det väldigt mycket om att bostadsmarknaden är i ett låst läge (mycket på grund av flyttskatterna) och att det är en av orsakerna att priserna ökar så mycket.
Jag hoppas uppriktigt att varken du, eller någon i din närhet, råkar ut för något som vänder upp och ned på hela livet. Det kommer bli en rejäl kalldusch för dig när du inser att allt inte är svart eller vitt.
