Dolda fel och säljarens åtagande.....
Vi har en liknande situation i vårt nya hus. Det som vi vill ha ersättning för är följande:
Trasig torktumlare från -99
Trasig diskmaskin från -99
Ej avfrostade och städade kyl och frys
Gamla möbler kvar i trädgåden som vi själva fick köra bort
Säljarna är nyseparerade, hon är svårt sjuk och han flyttade ut ett halvår innan försäljning.....så hur ska man lyckas få nån ersättning över huvudtaget?
Det värsta är ju att man tappar tron på mänskligheten, varför ska man tvingas misstro folk hela tiden och bli glatt överraskad om någon beter sig som en människa?
Trasig torktumlare från -99
Trasig diskmaskin från -99
Ej avfrostade och städade kyl och frys
Gamla möbler kvar i trädgåden som vi själva fick köra bort
Säljarna är nyseparerade, hon är svårt sjuk och han flyttade ut ett halvår innan försäljning.....så hur ska man lyckas få nån ersättning över huvudtaget?
Det värsta är ju att man tappar tron på mänskligheten, varför ska man tvingas misstro folk hela tiden och bli glatt överraskad om någon beter sig som en människa?
Vad gäller maskinerna så är det tveksamt om ni har någon frmagång, dels handlar det om er undersökningsplikt (som är lite luddig vad gäller maskiner), dels om bevisbördan vad gäller NÄR maskinerna gick sönder.
Skicka ett krav till säljaren och hoppas att de betalar. Nu bör det inte vara så stora pengar, vad gäller maskinerna så kan ni bara kräva reparationsbelopp, alternativt nyinköp med åldersavskrivning (titta på hur försäkringsbolagen räknar åldersavskrivning).
Vad gäller den bristfälliga städningen så är det solklart att ni har rätt till kompensation, men hur mycket? Om ni skulle hamna i seriös konflikt med säljaren så tänk på att ni troligen inte hade rätt att köra iväg deras utemöbler, det kan ev. räknas som egenmäktigt förfarande.
Och om säljarna inte betalar ert krav så lönar det sig knappast att försöka driva saken, en process kostar 10-100 ggr. det belopp ni kan tänkas få ut.
Skicka ett krav till säljaren och hoppas att de betalar. Nu bör det inte vara så stora pengar, vad gäller maskinerna så kan ni bara kräva reparationsbelopp, alternativt nyinköp med åldersavskrivning (titta på hur försäkringsbolagen räknar åldersavskrivning).
Vad gäller den bristfälliga städningen så är det solklart att ni har rätt till kompensation, men hur mycket? Om ni skulle hamna i seriös konflikt med säljaren så tänk på att ni troligen inte hade rätt att köra iväg deras utemöbler, det kan ev. räknas som egenmäktigt förfarande.
Och om säljarna inte betalar ert krav så lönar det sig knappast att försöka driva saken, en process kostar 10-100 ggr. det belopp ni kan tänkas få ut.
hempularen: Klart vi har rätt att köra iväg deras möbler som stod på gräsmattan! Vi hade ju köpt huset och de har ju ingen rätt att förvara saker där!
Dessutom sa de att de hade beställt hämtning från renhållningsföretag men de kom aldrig.......
Ja vad ska man kräva för städningen tro?
Hyra av släp går ju lätt att kolla upp, men hur räknar man kostnaden i den tid och energi man lagt ner på något som är deras ansvar?
Dessutom sa de att de hade beställt hämtning från renhållningsföretag men de kom aldrig.......
Ja vad ska man kräva för städningen tro?
Hyra av släp går ju lätt att kolla upp, men hur räknar man kostnaden i den tid och energi man lagt ner på något som är deras ansvar?
Om nu säljaren har angivit att utemöblerna skulle slängas men inte lyckades utföra det så är det nog ingen fara, men det är inte så att bara för att man äger ett hus så har man rätt att forsla bort andras prylar som finns i eller utanför huset. Kan tyckas mäkligt, och i praktiken så kanske man aldrig blir fälld för det.
Känner till ett lite komplicerat fall där där en person lyckats blockera försäljning av ett hus (som han inte ägde) i mer än ett år genom att vägra bortforsling av diverse bråte som han lämnat kvar i huset efter att ha bott där för länge sedan. Inte riktigt jämförbart med ert fall men ilustrerar risken med att göra sig skyldig till egenmäktigt förfarande när man minst anar det.
Vad gäller städningen så kolla vad en städfirma skulle ha debiterat.
Känner till ett lite komplicerat fall där där en person lyckats blockera försäljning av ett hus (som han inte ägde) i mer än ett år genom att vägra bortforsling av diverse bråte som han lämnat kvar i huset efter att ha bott där för länge sedan. Inte riktigt jämförbart med ert fall men ilustrerar risken med att göra sig skyldig till egenmäktigt förfarande när man minst anar det.
Vad gäller städningen så kolla vad en städfirma skulle ha debiterat.
hempularen: Låter märkligt....kolla den här länken:
http://www.viivilla.se/expert.asp?categoryid=4&articleid=5073
http://www.viivilla.se/expert.asp?categoryid=4&articleid=5073
Nu kommenterar jag detta mot allt bättre vetandeSnigel skrev:
.Men iom. din beskrivning av hur den som sålt huset har det, så undrar jag om du (pga. hennes situation, vilken jag förstås förstår, i praktiken, inte gör irritationen eller arbetsinsatsen roligare eller mindre ansträngande för Er) verkligen finner anledning nog för att 'tappa tron på hela mänskligheten'??
Hon kanske inte känner sig, eller förmår bete sig som 'en människa' under rådande förhållanden, då hon dessutom är svårt sjuk!
Mitt råd till dig är att samtala med säljaren ang. den ersättning du finner skälig, når ni ingen samsyn, så släpp det hela, det skulle iaf. jag själv må bäst av i längden, ibland 'tjänar' man själv mest på att låta 'udda vara jämnt'
.MVH//Christina.
byggimpert: Jag kanske missförstår dig nu, men jag tycker inte att det är någon ursäkt att bete sig hur som helst för att man är sjuk. När vi skrev kontrakt märkte vi inte ens att hon var sjuk, så då när hon satt där och försäkrade att allt var fungerande visste hon nog vad hon gjorde.
Är man inte kapabel till att städa efter sig, köra bort grejor eller vad det nu kan handla om får man väl fixa nån annan som ordnar det eller också får man upplysa köparna om att man är sjuk och inte kan göra det som ska göras och därför kan erbjuda lite ekonomisk kompensation.
Det här med att tappa tron på mänskligheten menade jag inte bara det här fallet...jag tänkte mest på att det är sånthär HELA tiden. Mäklaren berättade att såna här problem dyker upp i 70-80% av alla försäljningar!
Vi ska prata med den andra säljaren (som flyttade ut för ett halvår sen), eftersom vi inte kan få tag i hon som är sjuk, hon har varken ändrat adress eller har telefon. (Ligger troligtvis på sjukhus.) Om han vägrar hjälpa oss så släpper vi det självklart, men det kommer kännas surt att ha lagt ner så mycket energi, tid och pengar på nån annans skit helt enkelt.
Är man inte kapabel till att städa efter sig, köra bort grejor eller vad det nu kan handla om får man väl fixa nån annan som ordnar det eller också får man upplysa köparna om att man är sjuk och inte kan göra det som ska göras och därför kan erbjuda lite ekonomisk kompensation.
Det här med att tappa tron på mänskligheten menade jag inte bara det här fallet...jag tänkte mest på att det är sånthär HELA tiden. Mäklaren berättade att såna här problem dyker upp i 70-80% av alla försäljningar!
Vi ska prata med den andra säljaren (som flyttade ut för ett halvår sen), eftersom vi inte kan få tag i hon som är sjuk, hon har varken ändrat adress eller har telefon. (Ligger troligtvis på sjukhus.) Om han vägrar hjälpa oss så släpper vi det självklart, men det kommer kännas surt att ha lagt ner så mycket energi, tid och pengar på nån annans skit helt enkelt.
Du missförstår mig nog inte, tror jag. Det är naturligtvis ingen direkt 'ursäkt' att vara svårt sjuk och därmed bete sig mindre snyggt/korrekt, däremot är det kanske en (svårslagen?) förklaring.Snigel skrev:
MVH//Christina.
Så sant....det "ironiska" i det hela är att jag för ett par veckor sen när vi krånglade med diskmaskinen slängde ur mig "jag hoppas den där jävla idioten drabbas av svår och plågsam sjukdom - nej det räcker inte..jag vill att hon ska veta att det är JAG som orsakat henne den också".byggimpert skrev:
Nu är hennes sjukdom ingen som uppkommer på två veckor, men jag ska ändå tänka mig för vad jag önskar folk tror jag! :-X
I vårt kontrakt stod följande:hempularen skrev:
"Säljaren skall senast på tillträdesdagen bortforsla lös egendom som inte ingår i köpet. Underlåter säljaren att göra detta, äger köparen - om ej annat avtalats - rätt att bortforsla egendomen på säljarens bekostnad alternativt tillgodogöra sig egendomen."
I det här fallet skulle jag vilja säga att det också är ditt ansvar att bete dig som en människa och använda din förmåga att sätta dig in i andra situation. De kanske hade avtalat med någon att hämta möblerna, men pga allt strul med separation, sjukdom och annat så gick något snett.
Bara för att de inte varit snygga ger det inte dig rätt att vara osnygg tillbaka. Nej, gläds över att du inte är nyseparerad och sjuk och se det som att bortforslingen av möblerna är en extremt liten del av den totala kostnaden för huset. Och hoppas att någon annan kommer vara människa och förlåtande när du befinner dig i ditt livs värsta situation och därför gjort fel.
Hur ska jag göra när jag beter mig som en människa i det här fallet? Ta reda på all skit själv, bekosta allt som är trasigt och skicka en blombukett till säljarna som tack för att de skötte det hela så bra? De visste att de var separerade mer än ett halvår innan de sålde huset, det kom ju inte som någon nyhet för dem direkt. Kunde de inte tagit hjälp av någon som orkade med det? Kunde de inte sagt till oss "vi är ledsna, men vi mår inte bra just nu och orkar inte ta hand om det som man SKA ta hand om, därför kan vi slå av lite på priset om ni tar hand om det istället". Varför bara skita i det?
Vara osnygg? På vilket sätt skulle jag vara osnygg? Genom att försöka kräva det jag har rätt till? Visst, bortforslandet av möblerna är en liten del av hela huskostnaden, men jag kan upplysa om att en ny diskmaskin, torktumlare, tvättmaskin, rörmokarkostnad + en massa tid och energi är värt en hel del pengar. Och det är ju inte så att vi prutade ner huset, hon fick på kronan det hon ville ha, så nog borde hon kunnat ta kostnaden allt detta innebar?
Usch vad jag är trött på daltandet av alla som gör fel typ "visst har han gjort fel, men han har ju inte haft det så lätt.....". Som om det skulle vara nån ursäkt för att bete sig illa? Varför kan inte folk ta ansvar för vad de gör? Det är ju så uppenbart uträknat av dem.....det var inte saker som hände i sista sekunden för att någon plötsligt separerade eller blev sjuk (sjuk=på torken).
Efter all skit som husköpet drog med sig trodde jag att jag åtminstone skulle slippa att bli kallad osnygg och omänsklig........
Hakke: Ursäkta att vi nu är långt ifrån din trådstart!
Det var väl precis det de gjorde?
Enligt vad du skrev innan:
Nu vet vi förstås inte säkert huruvida de har beställt hämtning, men så länge vi inte vet säkert att de inte har gjort det, så känns det hårt att döma ut dem helt på det sätt du gör när du säger att de "bara skiter i det".
Nu är det väl inte klarlagt att ni har rätt till all den ersättning ni vill få, men det är inte det viktiga här.
Jag tycker inte att man alltid kan kräva allt man "har rätt till", speciellt inte om det är frågan om att begära det från en nyseparerad sjuk människa som antagligen går igenom en svår livskris.
Liksom ni har "rätt" att bete er lite hur som helst, så har också hon "rätt" att göra det, men frågan är om någon vinner på att båda kräver allt de har rätt till.
Hon har faktiskt rätt att sälja dig ett hus med trasiga vitvaror om hon vill det, så länge det inte är frågan om att hon ljuger och säger att de är felfria när hon vet om att det finns fel på dem.
Hon har också all rätt att vägra att ersätta er för vitvarorna och därmed tvinga er att stämma henne och hoppas att en process ger er rätt. Jag är varken tillräckligt insatt i juridiken eller detta fall för att avgöra om ni kan få rätt, men generellt sett så har man rätt att bete sig som ett svin.
Som du förstår är det dock sällan så värst lyckat att alla kräver det de har rätt till. Speciellt inte som man ofta har väldigt olika uppfattningar om vad man har rätt till.
För en lyckad affär krävs i allmänhet att båda parter är mer fokuserade på att "göra rätt" för sig, än att kräva det de tycker sig ha rätt till, utan att tänka på vad den andra parten har rätt till. Om alla skulle kräva det de tycker att de har rätt till så skulle nog nästan varje större affär hamna i domstol.
Givetvis ska du dock ta upp vitvarorna och hämtningen med den andra parten och det du i första hand ska begära är en förklaring och hoppas på att hon inte tänker begära allt det hon har rätt till, nämligen att vägra ersättning tills kraven prövats i domstol, med ytterligare tids och energiförlust för alla parter, men med god förtjänst för juristerna.
