32 kvm tillbyggnad = nytt liv

Ett hus är alltid ett hus, men hur viktigt det kan vara med rätt form och antal rum för personerna som bor där, det blev en riktig aha-upplevelse för mig efter att ha sett säsongsavslutningen av Husdrömmar 2017.

Den här gripande historien visade att en tillbyggnad på 32 kvm faktiskt kan göra livet mycket bättre, och det verkar som att familjen - som hade haft det väldigt tufft - fick en stor lättnad och ett bättre liv bara på grund av den här lilla tillbyggnaden.

Programmet handlade om Malin och Kinga, som har barnen Ville och Selma. Det hade inte varit enkelt att bli gravid och föda barn, utan en kamp. Ville föddes med grav ADHD och autism. Han sitter inte stilla en sekund, någon måste bevaka honom hela tiden, annars river han hela huset – eller cyklar till andra änden av staden. En gång tog han dammsugarslangen och satte den på kranen i köket och så blev det en swimmingpool i vardagsrummet. De får köpa billiga fula saker hela tiden, för det är ganska säkert på att han kommer att slå sönder det. Ville klarar inte av att någon kommer hem till dem, det blir för mycket ljud för honom. På grund av detta har de levt helt isolerade i 7-8 år.

En dag när Malin är ute och cyklar ser hon att en granne har ersatt sin carport med en tillbyggnad och hon inser att en sådan där skulle kunna lösa hennes problem. Om Ville fick ett rum där han bokstavligen kan klättra på väggarna och där det är högt i tak, mycket fönster och lätt att gå ut, då skulle deras liv bli 1000 gånger enklare.

Malin är handlingskraftig. Hon sätter igång den där tillbyggnaden helt själv. Kinga klarar inte av den typen av projekt, för hon har ADD, vilket innebär att hon har svårt att sätta igång och göra saker. Kassan är skral, men genom att gå samman med flera grannar som gör samma tillbyggnad, kan Malin hålla nere kostnaderna.

De använder sig av polska hantverkare som verkar sköta sig hyfsat. Bygget får avbrytas när KA påpekar att de har satt dit en för klen balk vid fönsterpartiet, men de hittar ett sätt att stärka upp konstruktionen. Taklutningen blir för låg för att vara godkänd för det takfönstret. Men det verkar lösa sig till slut, genom samarbete mellan KA och byggaren.

Det var roligt att iaktta Gert Wingårdh, som ju inte hade så mycket att tillföra i det här avsnittet. Han är arkitekt, men har ingen specialistkompetens inom ADHD, som föräldrarna har. Han säger att det naturliga är ju att måla den här byggnaden mörkgrå. De gör den vit. Sedan säger Malin att hon ska ha en gul dörr, det passar deras familj bäst. Gert tycker inte att det blir snyggt alls med en vit fasad och en gul dörr. Här handlar det dock inte om vad som är mest korrekt arkitektoniskt, här handlar det om att underlätta livet med ADHD. Är gul färg rätt med det syftet, så är det.

Att det är helt rätt med den här tillbyggnaden börjar man inse mot slutet, när de ska behandla en massa marockanskt klinker sent på kvällen för att kunna lägga det nästa dag. Ville är helt lugn och uppslukad av arbetet med klinkern och säger:

– Detta är SÅ kul. Jag älskar detta! Jag vill göra detta alla dagar!

Jag tror att Ville blir plattsättare när han blir stor.

Så kommer sista delen i programmet när Pernilla och Gert ska titta på det färdiga resultatet. Föräldrarna är lättade, livet har blivit mycket enklare. Att det skulle bli så här bra hade de inte ens kunnat föreställa sig. De har kunnat ta hem människor på fika tre gånger redan. 32 kvm har gett dem ett helt nytt liv.

Gert kan inte kommentera hur tillbyggnaden ser ut, direkt när de går mot den, för de har ju uppenbarligen inte gjort något av det han föreslog. Han kommenterar kattluckan. Pernilla säger i alla fall att den gula dörren är skitsnygg.

Gert är verkligen tapper när han står i hallen i slutscenen och gör en summering av bygget:

– Här är ju verkligen jättehärligt och dynamiskt. Takfönstret, man kan ta in himlen och känna tegelväggen i det gamla huset. Här är man i skärningspunkten av allting, alla rummen. Allt fokuserar här och så rinner det ut i trädgården och lekrummet det är fantastiskt. Och det jag verkligen gillar det är den här dörren. Den speglar hela husets omsorg - vuxentitten ut (översta fönstret), barntitten för Ville och Selma, och sedan till och med alla kaniner och katter får chansen att ta emot och möta sina vänner. Det är kärlek på hög nivå tycker jag.

Ja det var det faktiskt. Hela tillbyggnaden var kärlek på hög nivå. Jag tror att var och en måste se avsnittet själv för att förstå.

Jag brukar efterlysa mer information om bygget i avsnitten av Husdrömmar, tycka att det där med relationerna och vad huset gör med människorna är tramsigt. Igår var det nog första gången som jag tyckte att programidén höll till 100%. Det var riktigt intressant att se hur 32 kvm kan betyda så otroligt mycket när en person i familjen har ADHD.