Byggahus.se
Sommaren 2016 var inte nådig för mig.

Han som skulle vara " den stora kärleken", han som jag säljer mitt hus i Sthlm för, han överger mig bara en vecka efter överlämnadet av huset till nya ägaren. Jag blir bokstavligen utslängd från hans hyreslägenhet i Dalarna pga jag glömt en kaffekopp på vardagsrumsbordet och inte ställt den på diskbänken. De få orsaker han klämde ur sig var alla på den nivån.

Blev till att adressändra igen. Köra hela flyttlasset igen. Hyra lastbil igen. Jag hade slängt min säng, vi hade ju hans. Jag hade sparat flera andra möbler, vi skulle ju köpt ett stort hus tillsammans. Så det var ett stort lass. Själv. Han hjälpte mig inte.

1 juli, till min fåordiga pappas förfäran, fick jag alltså fly/tta in(hyra 4000kr/mån exkl el)i min pappas sommarhus från 50-talet i Norrtälje. Den underbara utsikten i högt läge över den glittrande havsviken gör det värt att vara där, huset och tomten är dock en logistisk mardröm för att köra flyttbilar och släp. 4 besök av bärgningsbilen säger en del. Även bärgarkillen körde fast fordonet 2 ggr under dessa besök när så allt var inte min körförmågas fel.

Sommarhuset är en oisolerad pappkartong och har sk "sommarvatten" som stängs av i mitten av oktober. Paniken inför att hitta varmt boende inför hösten/vintern infann sig. Hyra i andra hand går bort då jag har 3 innekatter vilket försvårar. Hyresrätter innebär långa kötider. Och tanken på att flytta runt ännu mer "med hela lasset" frestade inte.

De flesta grannhusen är permanentbostäder där numer. Så jag frågade min pappa om jag fick renovera upp det och bo kvar men det fick jag inte. Min pappa är pensionerad snickare. Uttrycket "skomakarens barn" infinner sig lätt om man ser till min pappa.

Så det blev till att leta hus. Jag hittade ett i lagom storlek med tanke på uppvärmningskostnader för sjukskriven/singel.) Jag har då 1,6 milj i rena kontanter pga försäljning med vinst av 2 fastigheter. Då kan man ju tycka att det är förspännt, att det inte ska vara så svårt att hitta sig ett hus. Men den sommaren med amorteringskraven i luften så trissades alla utgångspriser upp. Och som sjukskriven får jag inga bolån att ta till när budgivning trissas över. Trots att jag nyss då hade haft ett bolån hos Nordea på 700000kr under 4 år på förra huset, varav 3 år som sjukskriven och som jag skötte exemplariskt, en bra kund till dem, får jag alltså inte ens ett lån på 250000kr av dem.

Mamma lever inte längre och pappa vägrar av okänd orsak skriva på som medlåntagare. Jag har inga betalningsanmärkningar eller skulder, inget kriminellt förflutet eller missbruk av något slag. Jag dricker knappt ens alkohol - nån enstaka lättglögg vid jul, nån mun bubbel på nyår, och kanske en halv öl på midsommarafton. Är alltså en rätt bra dotter som jobbat heltid till hon blev 37 år - sen blev hon sjukskriven och ogillad av sin far. Mitt första blancolån infann sig, Bluestep fick träda in. Det känns inget bra.

I den där boendepaniken lyckades jag såklart tolka uppskovsreglerna fel. Jag la in alla pengarna i huset, " jag skulle ju få uppskov". Men jag får inte uppskov. Reavinstskatten på 150 000kr ska betalas i höst. Enda vägen tycks nu vara ännu mer blancolån. Ush.

Osäkerheten hur det blir "om jag ens får mer blancolån" gör att jag inte riktigt landat i mitt nya hus i Gävle. I en klungby. I sammanhållen bebyggelse med utökat bygglov.

I ett timmerhus med obestämd ålder.

Sjukpenning kan bli till praktik/jobb i höst. Hoppet är lite fegt.

Undrar själv hur detta ska sluta

Blwrgrl

Det säger väl lite om mig ändå att jag valde att köpa och bo i ett urgammalt timmerhus. Jag kunde ju istället varit en sån tjej som valt livet i hyresrätt och levt loppan för mina vinstmiljoner...

2 kommentarer

!
Verifiering:
Genom att klicka på Skicka godkänner du våra användarvillkor. Läs mer om hur vi samlar in, använder och delar dina data i vår datapolicy och hur vi använder cookies i vår cookiepolicy.
Utkast sparat Utkast raderat
  • ricebridge
  • Marlen Eskilsson