20-talsklassicism

Stilriktning inom bl a arkitektur och möbelformgivning som i Norden fyllde utrymmet mellan nationalromantik och funktionalism, c:a 1910-1930. Kallas även nordisk klassicism.

20-talsklassicismen sökte sig efter nationalromantikens tyngre, svulstigare uttryck tillbaka mot renare och lättare former. Inspiration hämtades ur nyklassicismen från sent 1700- och tidigt 1800-tal.

Trots att 20-talsklassicismen i ett större sammanhang kan kännas som en liten parentes har den haft stor påverkan på svensk villaarkitektur, inte minst då den starkt präglade mycket av egnahemsbeståndet från 20-tal och tidigt 30-tal. Omkring 1930 hade flertalet större arkitekter övergett den till förmån för funktionalismen men i villaarkitekturen, där en viss konservatism alltid har varit vanlig, syntes spår av dess inflytande under ett par decennier framåt. Blandformer mellan funktionalism och 20-talsklassicism är ganska vanliga och gränsen mellan dessa riktningar i deras folkliga tappningar kan vara svår att dra när det gäller enskilda byggnader, då båda strävade mot enklare och mer avskalade former.

Småhus från denna epok kännetecknas bl a av symmetri och rena proportioner, enkla utvändiga snickerier med raka, släta foder, tvåluftsfönster med två eller tre horisontella spröjs beroende på höjd (alltså totalt fyr- eller sexdelade), smal takfot och korta gavelutsprång. Lite mer påkostade villor kunde ha utsmyckningar som kolonner och antikt inspirerade fasadornament.