Snart är det val!!!

Patrik_Hed skrev:

Nja, inte längre väl eller?

//Patrik

Njae, känns ju som rätt liten risk. Men risken är ju trots allt större än att S/V/MP skulle alliera sig med Moderaterna

Patrik_Hed skrev:

Ja, förhoppningsvis är det bara för att fiska röster. LAS måste göras om efter hur dagens arbetsmarknad ser ut. Skrota helt kan vara att ta i, men...

//Patrik

Jag bara undrar efter många åsikter om LAS (där man i allmänhet syftar till Sist-in-först-ut delen) - hur mkt gäller den regeln i verkligheten !?

I alla fall där jag mer eller mindre nära kommit i kontakt med sådana situationer så om företaget vill kringå denna regel så gör man det.
För enskilda arbetstagare betyder det i princip n0ll.
Företagen kan dock behöva ge lite mer pengar om man vill kringgå den, i vederlag tex, eller så sparkar man dom man vill och tar ett straff, som brukar innebära ca 30 -90 kkr per arbetstagare nånstans, lite beroende på hur tufft facket är osv - en del pengar förvisso, men kan vara överkomligt jämfört med att behålla arbetstagare som man egentligen inte vill ha, och förlora dom man egentligen vill ha kvar...

Men för all del, jag kan nog tänka mig en mer europeisk modell där man rakt av betalar för anställningstiden. Som i Tyskland tex där praxis (efter div rättsutslag) är att man ger lika många månadslöner som antalet år arbetstagaren varit anställd (det finns ngn maxgräns iof också). Då kan man avskeda vem man vill ,men det kan kosta att avskeda folk med längre antsällnignstid. Liknande regler gäller i Frankrike och Spanien också f.ö.

Den anglosaxiska modellen, med "gå på dan" är rent kontraproduktiv dock !
Man märker detta direkt när man börjar jobba med tex amerikaner, alla är så upptagna av att behålla sina jobb, så "appearance" går före att faktiskt utföra ett bra jobb. Och ingen tar ansvar för ngt om dom inte absolut måste (förstås finns undantag) och skickar vid minsta tvivel upp ärendet "en nivå" - så till slut skall allt gå genom de högsta cheferna, när vi "naiva" svenskar bara vill lösa problem och är beredda att försöka lite olika taktiker även om ngn enstaka kan misslyckas (för vi vet ju iaf att vi inte förlorar jobbet på fredag pga detta utan så länge vi gör ett bra jobb så kommer inte ett enstaka misstag att få oss avskedade)

/K

Glufsglufs skrev:

...

Just LAS är något jag alltid varit kluven till, både som anställd och arbetsgivare, egentligen är det kanske inte LAS i sig som behöver reformeras utan fackens inflytande i politiken.
...

Här är du nog ngt på spåren.
Och det sker också, om än lite för långsamt kanske ?
Iaf tjänstemannafacken och de akademiska facken (och TCO tex) har allt mindre politiska agendor och knutningar.

Tyvärr verkar kommunal och LO inte riktigt haka på det än - och jag har hört många som antingen inte vill gå med, eller tom går ut pga den politiska kopplingen !

Facken skall inte existera, i min mening, som endast en motpol till arbetsgivarna, utan för att hjälpa arbetsgivarna genom att företräda arbetstagare och ha arbetstagarnas vinkel på olika situationer (ngt som ofta arbetsgiavre annars har svårt med) - i slutändan har ju fack och arbetsgivare samma mål: att få företagen att frodas och kunna utvecklas och växa.

/K

Lite,
Inga skillnader?

Sänkt eller höjd skatt på arbete?
Höjd skatt på bränsle och kilometerskatt?
Höjd skatt på fastigheter och förmögenhet (utan specificeringar)?
Höjd arbetsgivaravgift på anställda under 26?
Höjt tak i sjukförsäkringen och höjt tak i A-kassan?
Skatteavdrag för medlemsskap i A-kassan?
RUT och ROT-avdrag?
Ökad kvotering i föräldraförsäkringen?
För eller emot straffrabatter?

Förutom alla frågor man ställs inför och vad man tycker så finns också anledning att dels titta på vad som åstadkommits och även vilket förtroende man har för framtida förbättringar. Vilket "lag" kan göra mest nytta för flest människor? Vilka har förmågan att faktiskt driva igenom det man lovar?

En regering med ett problembarn i riksdagen är ju dock det absolut sämsta för Sverige då partiet i sig enbart är intresserad av en fråga. I övriga frågor har man varken lust eller kunskap nog att förändra något. Ett skenmanifest må ha lurat några stackare men vilken normalt funtad människa som helst har förstånd nog att se igenom det.

Lite skrev:

Alliansen har inte lovat sänkt skatt vad jag vet.
Kan nästan garantera att skatten på bränsle kommer att öka under nästkommande 4 åren oavsett vem som styr

Som sagt jag underskattar grovt men det är en 500 lapp i månaden som skiljer för en medelsvensson. Sen är det diverse mindre frågor men det handlar om 2 block!
ena blocket ska ligga här............................................... .................................................. ............. Andra blocket ska ligga här
.................................................. ........Inte bägge blocken här och överlappa varandra.......................................... ...................

Till skillnad från Sd då som vill allt ?
Gör man vilket partitest som hels så kan man ge sig på att man har minst 30-50% på Sd eftersom dom har en "bra" agenda för i princip alla frågor.

Men visst har du en poäng i att skillnaderna rent makroekonomiskt itne är stora mellan blocken.

Det är därför man skall se igenom valfläsket och rösta efter en ideologi...

/K

klaskarlsson skrev:

Det är därför man skall se igenom valfläsket och rösta efter en ideologi...

/K

Där får du ju genast problem om du är ideologiskt lagd åt MP eller sossehållet.

Vad gäller MP så har man visserligen en stark ideologisk profil med tex höga miljömål men ingen politik som på ett trovärdigt sätt kan förverkliga de mål som satts upp. Dessutom saknas det väl i storleksorningen 100 miljarder för att förverkliga den politik som man ändå har. Miljömålen sträcker sig långt fram i tiden men den politik som ska förverkliga dessa mål sträcker sig i de allra flesta fall bara till 2013.

Sossarna å andra sidan har ett stort ideologisk dilemma att ta tag i. Dels har sossarna, trots en tung valförlust i förra valet, inte lyckats förnya sin politik. Ideologin andas unket 70-tal snarare än 2000-tal. Ideologiskt drömmer man sig helst tillbaks till de gamla goda tiderna och man ser hellre i backspegeln än tittar framåt. En ideologi som till stora delar saknar förankring i dagens verklighet kan ju bli ett dilemma för den som röstar på ideologi.

Om man ändå bortser från den ideologiska stelheten och ser till vilken ideologi som presenteras så får man andra problem som (påläst!) väljare.

Några exempel:

- Sossarna har under hela mandatperioden kritiserat regeringens skattepolitik, främst jobbskatteavdraget, på den ideologiska grunden att man sätter välfärd för skattesänkningar. I praktiken har sossarna dock agerat tvärt emot denna ideologi och bit för bit accepterar dessa skattesänkningar. Det man nu kritiserar är de av alliansen planerade ytterligarer stegen. Det ställer ju till problem för den ideologist röstande medborgaren.

- Ledande sossar pekar på en massa saker (välfärdssatsningar? eller bidragsökningar om man så vill!) som man kommer att kunna göra för att man INTE sänker skatterna men sen går man till val på en gigantisk skattesänkning på 10 miljarder för pensionärerna och ytterligare 7,5 miljarder om ekonomin tillåter. DET är den enskilt största posten i valmanifestet och rimmar illa med den ideologiska ståndpunkten. Ett dilemma för den som röstar på ideologi

Det är dock värre än så. Sossarnas skattesänkningar för pensionärerna slår pga sin konstruktion direkt mot kommunalskatten (läs kommunalskatteintäkterna) vilket direkt påverkar utrymmet för satsningar på vård, skola och omsorg som är de områden som sossarna ideologiskt säger sig värna. Alliansen jobbskatteavdrag, som framförs som ett hot mot denna välfärd påverkar dock inte kommunalskatten utan den statliga skatten då det är en stalig skattereduktion. Här får rimligtvis den ideologiskt röstande medborgaren ytterligare problem. Det hänger helt enkelt inte ihop.

Om sossarna genomför den politik som man går till val på kommer den på många viktiga områden att gå stick i stäv med den egna ideologiska retoriken. För den som struntar i hur det går för sverige är det givetvis inget problem att ideologi och faktisk politik är varandras motsatser men för alla andra borde STORA varningsklockor ringa.

På detta sätt kan man på område efter område peka på motsättningar mellan sossarnas ideologi och deras vallöften. Till viss del kan detta förklaras med att valmanifestet präglats starkt av V/MP som båda har en annan ideologisk bas och faktisk är mer konsekventa vad gäller samspelet mellan ideologi och praktik, om man ska vara lite snäll. V's problem är då att ideologin är helt åt skogen och MP's problem är att det är mest ideologi och lite politik och på det områden där det är politik blir svaret oftast SKATTEHÖJNINGAR.

Att "...se igenom valfläsket..." som klaskarlsson förespråkar och rösta efter ideologi är således ett märkligt råd givet att man utgår från att sossarna (och hela sörjan) verkligen går till val på den politik man sedan avser att driva. Då uppstår ett YTTERLIGARE problem.

Sörjan har möjligen ideologi (på de flesta områden dock inte en gemensam sådan) som täcker många områden men i valmanifestet finns inte den politik som ska förverkliga den ideologin redovisad. Dels för att man tydligen inte orkade (eller hann) skriva ihop något och dels för att man inte är överens. På många mycket viktiga områdendär man är överens (skatt på förmögna tex) blir svaret från sörjan att man ska tillsätta utredningar, dvs man vet inte vad resultatet av en röst på sörjan blir. På andra områden är man genuint oense men märkvärdigast av allt - på flera områden som man ändå är överens redovisar man trots det inte vilken politik man tänker bedriva.

Nej ideologi är en dålig ledstjärna för en osäker röstande, i alla fall om man tittar på sörjan.

ROT är ok men inte RUT. Dock är butler ok. Vi ska inte ha några temporära stödåtgärder (förutom ROT då?) men vi (röran) kan faktiskt tänka oss att sänka restaurangmomsen som just är en temporär stödåtgärd. Var finns den ideologiska stringensen.

Sen vill jag kommentera den offerroll som Mona, vänstermedia och vissa andra sörjankramare nu börjar lansera där den massiva kritiken mot Mona möts med argument i stil med "kvinnohat" eller som Mona själv uttrycker det att skälet är att hon är kvinna.

Jag tror att Monakramarna djupt underskattar folks intelligens. Vad som händer är just att folk i allmänhet börjar lätta på den ideologiska sosseförlåten och nu ser vad sossepolitik leder till - och dom gillar inte vad dom ser. Att sen Mona, sossarna och sörjan bäddar för kritiken med dagliga självmål som tex V's strippshow, S vinparty för minderåriga, butlertjänster osv osv verkar inte påverka självinsikten. Helt i linje med de tidigare valstrategiska härdsmältorna som sörjan visat upp tror jag att martyrmonastrategin kommer att bita sörjan i rö*en!

DI skriver idag på ledarsidan att: "Partier som inte förändras förjänar inte att vinna val. Hur ska de (partierna som inte förändras) kunna fatta rätt beslut i en snabbt föränderlig omvärld? För de flesta (partier) räcker det med en rejäl valförlust (för att ompröva sin politik). Andra kan behöva två" Mina förtydliganden inom parentes.

"Det blir sossarna som får min röst" läste jag igår i en tidning som frågat väljare på stan. Vilken politisk fråga är det som avgör, var följdfrågan. Vad tror ni svaret blev? Så har jag alltid röstat!

Man blir ju gråtfärdig då man läser sånt.

Slutligen ber jag någon förklara LO's stöd till sossarna. Det hänger ju på en bräcklig ideologisk gemenskap då kärnan i sossarnas politik verkar vara att värna om de som INTE jobbar medan LO bara ser till de som redan har jobb (och är medlemmar i LO). LO borde ju hota med att dra tillbaks sitt stöd om inte sossarna kommer upp med en politik som gynnar desas medlemmar. Istället försöker man få in 2,5 miljoner extra för att stödja sossarnas arbetsfientliga politik.

Är det avundsjukan mot "rika" som ändå håller ihop detta eller? Någon som kan förklara detta för mig?