Mitt i arbetslivet - Vad vill jag göra med mitt liv?
Hej!
Lägger detta under offtoppic då det inte har med husbygge att göra.
Jag befinner mig mitt i livet, 34 år. Arbetar som rekryteringskonsult sedan ca 3 år tillbaka. Innan dess har jag arbetat inom IT, allt från support till it.tekniker och ren drift.
Gemensamt för hela min yrkeskarriär är att jag tröttnar efter ett tag och känner att jag behöver göra nått nytt. Helt enkelt hitta vad jag vill göra med mitt liv.
För tillfället befinner jag mig i en negativ neråtgående spiral där jag inte ser någon väg ut från min nuvarande tjänst. Helt enkelt för att jag har svårt att se vad ett företag skulle kunna se för potential i min bakgrund. Sen är jag säkerligen yrkesskadad då jag vet hur oflexibla de flesta företag jag arbetar med är när det gäller alternativ bakgrund ;-)
situationen bär med sig mycket negativt, då jag saknar motivation att prestera på jobbet, vilket resulterar i dåligt samvete över att jag inte presterar som sig bör. Att jag inte se någon utväg ur situationen bidrar än mer till nedstämdhet och hopplöshet.
Jag funderar på olika alternativ om vad jag vill göra. Dock är jag rädd för att ta ett beslut då jag vet att jag inte trivts med mina tidigare jobb under åren. Det lägger en hängsko runt min handlingskraft då jag är rädd att ta fel beslut igen.
Jag går i tankarna att byta bransch helt och sikta på byggbranschen då jag lockas av att vara delaktig i såpass konkreta saker som växer fram som hus och byggnader. Det kräver såklart en YH eller högskole utbildning vilket jag ser som nödvändigt ont då det påverkar min familj och vår ekonomi kraftigt.
Andra funderingar är att försöka hitta arbete som teamleader eller projektledare. Dock kräves troligtvis även det utbildning och flyt då jag jag inte har den erfarenheten som behövs.
två andra drömmar är att ta en akademisk examen (vet dock ej vad) eller Polis, men där är det så stor risk att inte komma in under flera ansökningsrundor. Det kombinerat med obekväma arbetstider och dåligt betalt gör att jag tvekar.
som ni förstår så velar jag. Jag vet inte vad jag vill, och vet inte hur jag skall ta mig framåt i detta. Det enda jag vet är att det är upp till mig och ingen annan att ändra min situation. Som det är nu så önskar jag nästan att jag blir uppsagd så jag kan gå på A-kassa så jag kan fokusera framåt på ett annat sätt utan denna hängsko som finns nu. Situationen påverkar även mitt humör och hur jag är privat. vilket är något som jag inte är stolt över.
Tänkte vända mig till er här på forumet som kanske genomgått samma resa och hittat ut. Alla tips som kan nysta upp situationen är välkomna.
Någon som har något som kan hjälpa mig ?
tack på förhand
Lägger detta under offtoppic då det inte har med husbygge att göra.
Jag befinner mig mitt i livet, 34 år. Arbetar som rekryteringskonsult sedan ca 3 år tillbaka. Innan dess har jag arbetat inom IT, allt från support till it.tekniker och ren drift.
Gemensamt för hela min yrkeskarriär är att jag tröttnar efter ett tag och känner att jag behöver göra nått nytt. Helt enkelt hitta vad jag vill göra med mitt liv.
För tillfället befinner jag mig i en negativ neråtgående spiral där jag inte ser någon väg ut från min nuvarande tjänst. Helt enkelt för att jag har svårt att se vad ett företag skulle kunna se för potential i min bakgrund. Sen är jag säkerligen yrkesskadad då jag vet hur oflexibla de flesta företag jag arbetar med är när det gäller alternativ bakgrund ;-)
situationen bär med sig mycket negativt, då jag saknar motivation att prestera på jobbet, vilket resulterar i dåligt samvete över att jag inte presterar som sig bör. Att jag inte se någon utväg ur situationen bidrar än mer till nedstämdhet och hopplöshet.
Jag funderar på olika alternativ om vad jag vill göra. Dock är jag rädd för att ta ett beslut då jag vet att jag inte trivts med mina tidigare jobb under åren. Det lägger en hängsko runt min handlingskraft då jag är rädd att ta fel beslut igen.
Jag går i tankarna att byta bransch helt och sikta på byggbranschen då jag lockas av att vara delaktig i såpass konkreta saker som växer fram som hus och byggnader. Det kräver såklart en YH eller högskole utbildning vilket jag ser som nödvändigt ont då det påverkar min familj och vår ekonomi kraftigt.
Andra funderingar är att försöka hitta arbete som teamleader eller projektledare. Dock kräves troligtvis även det utbildning och flyt då jag jag inte har den erfarenheten som behövs.
två andra drömmar är att ta en akademisk examen (vet dock ej vad) eller Polis, men där är det så stor risk att inte komma in under flera ansökningsrundor. Det kombinerat med obekväma arbetstider och dåligt betalt gör att jag tvekar.
som ni förstår så velar jag. Jag vet inte vad jag vill, och vet inte hur jag skall ta mig framåt i detta. Det enda jag vet är att det är upp till mig och ingen annan att ändra min situation. Som det är nu så önskar jag nästan att jag blir uppsagd så jag kan gå på A-kassa så jag kan fokusera framåt på ett annat sätt utan denna hängsko som finns nu. Situationen påverkar även mitt humör och hur jag är privat. vilket är något som jag inte är stolt över.
Tänkte vända mig till er här på forumet som kanske genomgått samma resa och hittat ut. Alla tips som kan nysta upp situationen är välkomna.
Någon som har något som kan hjälpa mig ?
tack på förhand
Tanken har slagit mig. Dock vet jag inte riktigt inom vad.
En annan aspekt är att jag har en 2½ årig dotter som jag vill åsidosätta. Starta eget innebär extremt mycket investerad tid, troligtvis långt mer än en heltidstjänst. Läget för det är inte helt optimalt i dagsläget tyvärr.
En annan aspekt är att jag har en 2½ årig dotter som jag vill åsidosätta. Starta eget innebär extremt mycket investerad tid, troligtvis långt mer än en heltidstjänst. Läget för det är inte helt optimalt i dagsläget tyvärr.
Boka in några tider hos en psykolog så kanske du kan få lite perspektiv på livet och några verktyg att jobba med....
Svårt det där, satsa inte på polisen iaf. Inget för någon som vill tjäna ok med pengar och samtidigt ha tid över för sin familj när familjen är ledig från jobb/Skola...
Är ett roligt och utmanade arbete men dåligt betalat och tråkiga arbetstider.
Är ett roligt och utmanade arbete men dåligt betalat och tråkiga arbetstider.
Fundera igenom vad du är bra på, vad du gillar, vilka drivkrafter du har, om du vill jobba ute eller inne, om du vill jobba ensam eller i grupp, om du vill resa mycket eller vara stationär, och utgå sen från allt det när du funderar på lämpliga yrken - som dessutom bör vara hyfsat enkla att hitta lediga platser inom.
En väldigt tidig 40-års kris låter det som.
Det där med att ha roligt och trivas på jobbet är en lyx som jag aldrig haft, och många med mig skulle jag tro. Målet man haft har varit att familjen ska ha det så bra som möjligt, sen får det svida om det måste. Det målet borde väl duga åt dig med.
Jag tror jag förstår hur du känner. Jag tror du behöver något du brinner för. Har du inget du är särskilt intresserad av? Ditt arbetspass kan ju bli din inkomstbringande bisyssla.
Det där med att ha roligt och trivas på jobbet är en lyx som jag aldrig haft, och många med mig skulle jag tro. Målet man haft har varit att familjen ska ha det så bra som möjligt, sen får det svida om det måste. Det målet borde väl duga åt dig med.
Jag tror jag förstår hur du känner. Jag tror du behöver något du brinner för. Har du inget du är särskilt intresserad av? Ditt arbetspass kan ju bli din inkomstbringande bisyssla.
Har du tagit ut all föräldraledighet? om inte, gör det!
Kanske inte psykolog men det finns ju livscoacher...
Sedan tror jag aldrig att jag träffat någon projekt eller teamleadare som haft någon formell utbildning i det. Någon kurs i specifika metoder eller system men inga högskoleår.
Sedan tror jag aldrig att jag träffat någon projekt eller teamleadare som haft någon formell utbildning i det. Någon kurs i specifika metoder eller system men inga högskoleår.
Om man vill kunna se sitt arbetsresultat en längre tid efter avslutat jobb, så kan man fundera över projektledning av parkanläggning eller varför inte timmerman (timrade hus står länge) om bara den fysiska styrkan finns. Antar att det finns något intresse för hus/trädgård eftersom du hittat detta forum. Jag önskar dig all lycka i ditt val.
Tror inte Enk Projektet menade att vara ironisk. Jag tycker iaf att det är ett bra råd.
Du skriver att du inte känner dig bra på någonting. Jag tycker du visar att du har många eftertraktade kunskaper. Du har arbetat inom flera olika områden vilket visar på förmåga att snabbt sätta sig in i yrkesrollen, intelligens, flexbilitet och anpassningsförmåga. Du har en bra social förmåga och förmåga att lyssna samt kunna se det väsentliga i olika situationer t.ex i en rekryteringsprocess. Du är verbal, skriver bra och har ingen svårighet att sammanställa t.ex. rapporter. Både dina tidigare IT-jobb och ditt nuvarande rekryteringsjobb kräver handlingskraft, planeringsförmåga och förmåga att ta beslut, vilket är egenskaper en projektledare behöver.
Du verkar vara en generalist, du har en bredd, vilket är en underskattad profil men numera på uppgång och utmärkt för en projektledare. Det finns högskolekurser i projektledning man kan läsa på kvällstid.
Låt mig berätta om min dotter. Hon är i din ålder. Gick lantbruksgymnasium men har inte jobbat en dag ens med djur. Jobbade med telefonförsäljning, väktare där hon snabbt blev gruppchef, fick jobb som assistent/sekreterare på tjusig innerstadsadvokatfirma. Fick två barn, sökte och fick jobb som assistent på en kommunal socialtjänst, blev IT-samordnare på förvaltningen och har nu sökt jobb systemförvaltare på samma förvaltning (vilket hon säkert kommer att få då hon blev uppmanad att söka). Alla dessa jobb utan att ha adekvat utbildning. Vad skiljer sig då du från henne? Dottern har alltid haft högt självförtroende och har inte satt några gränser för sig själv. Det behöver inte du heller göra. Det är den personliga inställningen till sig själv som sätter hinder i vägen.Just nu verkar du vara lite nere och deprimerad och det kan vara svårt att ta sig ur den spiralen. Gå till husläkaren, eventuellt kanske antidepressiva läkemedel kan hjälpa en del, be om en remiss till psykolog eller terapeut, det tror jag är en bra början.
Lycka till!
Du skriver att du inte känner dig bra på någonting. Jag tycker du visar att du har många eftertraktade kunskaper. Du har arbetat inom flera olika områden vilket visar på förmåga att snabbt sätta sig in i yrkesrollen, intelligens, flexbilitet och anpassningsförmåga. Du har en bra social förmåga och förmåga att lyssna samt kunna se det väsentliga i olika situationer t.ex i en rekryteringsprocess. Du är verbal, skriver bra och har ingen svårighet att sammanställa t.ex. rapporter. Både dina tidigare IT-jobb och ditt nuvarande rekryteringsjobb kräver handlingskraft, planeringsförmåga och förmåga att ta beslut, vilket är egenskaper en projektledare behöver.
Du verkar vara en generalist, du har en bredd, vilket är en underskattad profil men numera på uppgång och utmärkt för en projektledare. Det finns högskolekurser i projektledning man kan läsa på kvällstid.
Låt mig berätta om min dotter. Hon är i din ålder. Gick lantbruksgymnasium men har inte jobbat en dag ens med djur. Jobbade med telefonförsäljning, väktare där hon snabbt blev gruppchef, fick jobb som assistent/sekreterare på tjusig innerstadsadvokatfirma. Fick två barn, sökte och fick jobb som assistent på en kommunal socialtjänst, blev IT-samordnare på förvaltningen och har nu sökt jobb systemförvaltare på samma förvaltning (vilket hon säkert kommer att få då hon blev uppmanad att söka). Alla dessa jobb utan att ha adekvat utbildning. Vad skiljer sig då du från henne? Dottern har alltid haft högt självförtroende och har inte satt några gränser för sig själv. Det behöver inte du heller göra. Det är den personliga inställningen till sig själv som sätter hinder i vägen.Just nu verkar du vara lite nere och deprimerad och det kan vara svårt att ta sig ur den spiralen. Gå till husläkaren, eventuellt kanske antidepressiva läkemedel kan hjälpa en del, be om en remiss till psykolog eller terapeut, det tror jag är en bra början.
Lycka till!
Redigerat:
Väldigt uppmuntrande och stärkande ord, Hemmakatten. Det måste vara skönt att höra, om han har sådana problem.
Jag tyder texten som att han inte vet vad han vill satsa på och ju äldre man blir blir det bli svårare att sadla om. Att utbilda sig för att efter nåt år på ett nytt jobb bara upptäcka att man har tröttnat även på det är väl våndan.
Kan en hjärnskrynklare hjälpa honom hitta vad han vill ägna resten av sitt liv till, tycker jag också han ska söka.
Men jag tror inte det är fel på självförtroendet mer än möjligen lite temporärt.
Så läste jag det i alla fall.
Jag tyder texten som att han inte vet vad han vill satsa på och ju äldre man blir blir det bli svårare att sadla om. Att utbilda sig för att efter nåt år på ett nytt jobb bara upptäcka att man har tröttnat även på det är väl våndan.
Kan en hjärnskrynklare hjälpa honom hitta vad han vill ägna resten av sitt liv till, tycker jag också han ska söka.
Men jag tror inte det är fel på självförtroendet mer än möjligen lite temporärt.
Så läste jag det i alla fall.
Jag känner lite samma som TS och håller som bäst på att formera tankarna kring hur jag vill att framtiden ska se ut.
Råden som redan getts med psykolog och/eller annan form av rådgivning tror jag är bra. Man är inte knäpp för att man söker hjälp, det behöver nog de flesta någon gång i livet. I alla fall i någon form.
Det viktiga tror jag är att man får prata med någon "objektiv" som man kan berätta för. Då hör man ibland själv svaren i sin egen beskrivning. Kombinera detta med tid för egna reflektioner så tror jag du kommer ut starkare på andra sidan! Och du, låt det ta den tid det tar. Bra saker är värda att vänta på!
Råden som redan getts med psykolog och/eller annan form av rådgivning tror jag är bra. Man är inte knäpp för att man söker hjälp, det behöver nog de flesta någon gång i livet. I alla fall i någon form.
Det viktiga tror jag är att man får prata med någon "objektiv" som man kan berätta för. Då hör man ibland själv svaren i sin egen beskrivning. Kombinera detta med tid för egna reflektioner så tror jag du kommer ut starkare på andra sidan! Och du, låt det ta den tid det tar. Bra saker är värda att vänta på!
