Jag tänkte, inspirerad av diverse anekdoter, att vi kunde starta en tråd med bloopers.
Dvs "det här var ju pinsamt och inte riktigt som jag tänkt mig" historier för att liva upp varandras halvtrista vardag.
Själv kan jag berätta en liten golvläggarhistoria.
Jag lade ett massivt furugolv för ett par veckor sedan.
För att knö ihop brädorna i det skeva gamla huset krävs en del list och mycket kraft.
Till min hjälp hade jag en liten golvbit som jag satte mot tiljan (för att inte slå sönder fogen) och slog på.
Självklart bommade jag brädan, hammaren studsade mot överkanten på den och fortsatte rakt p%
Vi hade rivit av ett gammalt tegeltak på vårt 20-tals hus för att lägga på nya betongpannor. Detta var mitt i sommaren och det visade sig att det var ett gigantiskt getingbo under det gamla tegeltaket. Jag rev bort boet
och sprang snabbt ner för stegen för att undvika att bli stucken. Någon timme senare gick jag upp igen i hopp om att getingarna fattat att deras bo var borta för alltid. Inga getingar syntes till....
Jag satte mig på gavelkanten, c:a 6 meter upp, och sågade läkt då en geting kom och blev oerhört närgången. Som den gamla tennisspelare man är tänkte jag ta honom med en toppad forhand. Jag drämde i, utan att försöka tappa balansen uppe på taket, men missade getingen och satte sågen i låret istället. 28st parallela spår som sprutade blod blev resultatet! (ärren finns kvar än idag)
Efter omplåstring av min fru (som för övrigt skrattade hela tiden!) gick jag upp för att spika läkten jag tidigare sågat. Skam den som ger sig.
Om det var samma geting eller kanske hans bror vet jag inte men ytterst närgången var getingen även denna gången. Med hammaren i handen tänkte jag "Nu jävlar...", drog till med ytterligare en toppad forhand...rakt i höften...
Det blev inget mer takbyggande den dagen men min fru har nog aldrig skrattat så mycket som då....
För det första:
TACK!!! Det var ju precis det här jag behövde och ville ha.
Jag vill radera min historia, för din var så fantastiskt mycket roligare...
För det andra:
Det kan du ha när du tar bort fint tegel och lägger betong
För det tredje:
Jag fick något pulver av Anticimex som är hur bra som helst mot getingar. Man behöver inte ens se boet.
Man pudrar bara där de går ut och in. Först blir de misstänksamma och de cirkulerar jättemånga getingar runt ingången. Sedan accepterar de förändringen och börjar krypa in. Då förstör pulvret boet, plus att de getingar som fått riktigt mycket på sig blir jättesnurriga och störtar både hit och dit.
Efter ett par timmar har man inga getingar där och kan lugnt ta bort boet...
Och hittills har de inte attackerat oss trots pulvret.
Men de blir ganska arga.
I sommar skall jag hitta bålgetingboet och prova...
Själv har jag klarat det första året av byggande rätt hyfsat. Den största bloopern hittills har väl varit att täta skorstenspipan för en halv förmögenhet två månader innan vi rev hela skorstenen....
Däremot tycker jag K12 kvalat in med sin betongpost så jag postar detta åt honom:
Citat: Grannen (som har varje möjligt verktyg) lånade ut sin Atikablandare till mig i somras. Jag tror att det är den som finns på Bauhaus.
Utan att ha alltför stor erfarenhet av betongblandare kan jag väl säga att den fungerade mycket bra. Han har ju haft den ett antal år och använt den en hel del så den tycks hålla bra också.
Till exempel höll den för min "lilla" incident när spaden fastnade när jag skulle kasta in sand. Spaden åstadkom tillräckligt med obalans för att hela blandaren skulle välta, varpå den använde spaden som åra för att stjälpa iväg sig längs marken. Eftersom den svingade spaden på ett mycket hotfullt och dramatiskt sätt var det i princip omöjligt att komma åt avstängningsknappen eller att dra ut sladden. Hela ekipaget drog iväg på ett klumpigt men oerhört kraftfull sätt mot min bil som stod parkerad några meter från där jag blandade betong. Som tur var tog sladden slut innan blandaren kommit inom räckhåll för bilen, varpå strömmen bröts och allting blev lugnt igen...
Tips: Kör med spetsigt blad på spaden och framför allt - blanda inte betong om du börjar bli trött.
slutcitat
Du kan tacka mig när jag köper golvplåtarna av dig. Jag har en rest på 52,3 st så dina går nog åt.
Tack Mathias.
Nä den incidenten finns det inga bildbevis på så jag tänkte dra en till där det faktiskt finns det.
Jag höll på att montera hängrännor och stuprör och hade väl kommit igång bra, tyckte jag, och ville prompt bli klar med momentet innan det var dags att sova. Sista hörnan var naturligtvis den knepigaste..och läskigaste eftersom det är högst höjd att arbeta på.
Varför spar man alltid surdegarna till sist...?
Här stod jag iallafall och jobbade så gott jag kunde samtidigt som jag försökte hålla balansen och hålla i mig på en gång.
Armarna rakt upp, dålig balans, mörkt, trött... - beskåda själva resultatet här ;D:
Jag fick en kap- och gersåg av mina föräldrar när jag fyllde. Det är en DeWalt med sågbord till, så jag var inte så lite mallig! Det går ju att kapa delar av millimeter på stora 220-reglar och fortfarande ha exakt raka kap.
Nåväl.
En dag i somras fram mot kvällskvisten skulle jag sätta upp lister i trapphålet. Ni vet de där listerna som man aldrig får upp...
Jag satte upp den första och stod och orerade om hur bra killar skall ha bra grejer och vilket kvalitetssnickare jag var.
Sedan när den andra skulle upp så kapade jag först 45-graders gerningen och det blev förstås perfekt.
Kvarstod gjorde bara att kapa den i rätt längd.
Så vi höll upp listen mot hålet och ritade på.
Jag tror att jag var på min hantlangare lite om att varje millimeter var viktig, eftersom jag kunde såga med sådan oerhörd noggrannhet...
Jag gick ut till sågen, kapade vid märket och gick in igen.
Först när jag höll upp listen konstaterade jag att jag kapat den vid fel märke (eller snarare där det bara var lite smuts).
Listen var 65 cm för kort.
Och den skulle vara runt 1,5 m, så det var inte lite för mycket jag kapade bort...
Jag fick käka upp mina "millimeterpåpekanden" ganska bittert.
Det enda som gjorde att de inte pikade mer var väl att de låg på golvet och vred sig, utan att få fram ett enda ord.
Bra verktyg kan helt enkelt inte ersätta sunt förnuft och en viss grovuppskattning...
Kan dra en till. Denna gång inte om mig själv utan om min kära far. Jag har ganska lite erfarenhet av att bygga och feja men min pappa har än mindre.
Efter stora påtryckningar av min mamma att de skulle slipa och lasera altanen så tog han förra sommaren tag i det. Altanen är c:a 50 m[sup]2[/sup] så han kände inte direkt för att handslipa den eller för den delen köra en liten handslip. Han snackade med en kompis som äger en golvbutik och fick låna en jätteslip. Modell superproffsig och stor (typ gräsklippare) tillsammans med slippapper och en kortare instruktion.
Min mamma gick in och satte på kaffe medans min pappa släpade upp maskinen till altanen, satte på slippapper och "pluggade" in maskinen.
Efter några minuter inne vid kaffebryggaren hör min mamma världens tjut från altanen. Livrädd för att något hemskt hänt pappa rusar hon ut till undsättning.
På altanen fräser en slipmaskin fram med min pappa mer eller minder flygandes efter maskinen, krampaktigt hållandes i handtaget. Den drar honom 10 meter på altanen och ytterligare 10 meter ut på gräsmattan innan kontakten slits ut!
Den naturliga reaktionen, givetvis, från min mamma är ett gapskratt!
Det visade sig senare att "on/off" reglaget hade fastnat och att hastigheten var fast på max. För att undvika att maskinen skulle flyga in i det stora altanfönstret hade pappa försökt styra bort maskinen.
Skamset fick han återlämna maskinen till sin leende polare och komma med förklaringen som trots teknisk bevisning (!) troligtvis aldrig godtagits....
Resten av sommaren spenderade han på altanen, handslipandes...
Nåja... ni tror ni har tabbat er ni, men vänta bara! :-[
Vi köpte oss ett 40-tals hus med källare och insåg snabbt att det måste till en dräneringsgrävning runt kåken för att bli av med lite fukt i källaren och samtidigt isolera och få det lite gosigare.
Sagt och gjort, grävde runt kåken... kladdigt som f-n. Regnet öste i flera veckor och stövelskaften räckte nästán inte till.
På med platon på väggen med den där kladdiga mattan på sulkanten, i med dränering, ny takavvattning, passade på att byta inkommande vatten, utgående avlopp till brunnen och förberedde för en tillbyggnad av garage med vatten, avlopp och elslang, och passade på att höja marken runt huset en 30-40 cm för att få avrinning.
Efter ett par veckor var man så trött på lera och skit så man visste varken ut eller in men nu hade man tänkt på allt, till och med planerat med rören för en framtida veranda...
Nåväl - en dag så stod man där och skrapade av stövlarna förnöjt när sista spadtaget var gjort.
Efter en dusch och kall pilsner blev det sängdax och just när jag nuddade kudden blev jag alldeles stel...
FAAAAN.
Jag hade glömt att ställa dit isoleringen. :-[ :-[
Sensmoral: När man tror man tänkt på allt blir det lätt lite kallt.
Det här är egentligen inte byggrelaterat, men en tydlig lektion i ämnet dumsnålhet och att man ska ta i trä.
I fjol installerade jag en finfin vedpanna och som nybörjare köpte jag ved lite väl sent på våren. Jag fick ta det jag fick tag på och efter lite missförstånd och feltolkningar stod jag där med drygt 30 m[sup]3[/sup] riktigt grov ved. En stor del var över 50 cm grovt. Jag var (och är) snål och envis så jag gav mig på att handklyva allt (halvmeterslängder) med klyv- och släggyxa. Det blev långa och många dagars slit, för det var ju bråttom också.
En söndag efter ett par veckors slit och 15 m[sup]3[/sup]kapat, kluvet och travat sade jag till min kära sambo när vi åt middag: "Om jag hugger mig i benet nu när jag går ut så har vi värme till mitten av januari." Efter kaffet gick jag ut och hann inte jobba lång stund innan jag högg mig, inte i benet, utan handleden, när jag skulle sära på en envis björkkubbe som hängde ihop. Det blev ganska dramatiskt och blodigt... Tur i oturen var att jag höll i klyvyxan och inte släggyxan.
Summan blev lite trasiga blodkärl, tre kapade senor och några veckor med gips. Och ja, jag köpte en hydraulklyv när jag kommit hem från sjukhuset. Jag har funderat en hel del på hur jag kunde vara så idiotsnål och hur jag kunde missa så otroligt grovt att jag träffade handleden.
Fast jag tycker nog att jag tog i trä så det borde ha räckt.
Jag kom på en till. Det finns säkert fler, men jag har tack och lov lyckats förtränga de händelserna.
Det var när jag hade sommarjobb som vaktis för hundra år sedan och använde en skruvdragare för första gången. Jag stod på en stege och skulle sätta upp ett antal reklamaffisch-hållare. Jag hade mätt upp för hål i jämna mellanrum. Hålen var noggrannt uppmätta och när jag började borra så upptäckte jag att i minst hälften av hålen så träffade jag armeringsjärn. Efter att ha bränt upp ett par borrstål så gav jag upp och gjorde nya markeringar.
Hålen blev till slut borrade och jag skulle börja skruva fast hållarna med skruvdragaren. Jag höll i ramen med ena handen och körde på. För sent kom jag på att mina fingrar satt mellan väggen och ramen. Det gjorde så ont och jag blev så förvånad att jag tappade skruvdragaren och satt alltså fast i väggen ståendes på en ranglig stege. Det tog en nervös evighet innan jag hade lyckats krångla upp skruvmejseln som fanns vänster framficka och kunde befria mina stackars fingrar.
