Särbos och husfråga
Om ni är två som är särbos, hur skulle ni agera i fråga om ett gemensamt boende?
Den ena har ett hus som är fullt möblerat och inrättat efter hur den vill ha det. Om den andre flyttar in i det huset, hur gör ni?
Gör ni om efter bådas behov, d.v.s. nya tapeter och möbler o.s.v.
Hur löser ni ägandet? (Tillkommer ett äktenskap i det hela också)
Den personen som har huset har inga barn men personen som flyttar in där har barn, dock vuxna.
Skall huset säljas och ett nytt köpas tillsammans?
Den ena har ett hus som är fullt möblerat och inrättat efter hur den vill ha det. Om den andre flyttar in i det huset, hur gör ni?
Gör ni om efter bådas behov, d.v.s. nya tapeter och möbler o.s.v.
Hur löser ni ägandet? (Tillkommer ett äktenskap i det hela också)
Den personen som har huset har inga barn men personen som flyttar in där har barn, dock vuxna.
Skall huset säljas och ett nytt köpas tillsammans?
Vilken fråga!
Vi gör väl alla olika.
Jag och min nuvarande hustru, vi var sambos i ca 14 år, och hann skaffa oss våra två barn innan vi gifte oss,
har aldrig haft "gemensam ekonomi", "skild ekonomi" eller någon ekonomi över huvud taget.
Vi har alltid hjälpt varandra. Ibland har den ena tjänat mer, ibland den andra.
Nu är vi båda 69 bast och käbblar dagligen om vad vi skall lägga våra fattiga pensioner på.
Men till slut kommer man överens, om kärleken håller.
Ena året blir det persiljefrö, det andra året blir det dillfrö
Pengar är ju bara ett sätt att ersätta lycka. Är ni lyckliga tillsammans ordnar det sig nog.
Annars hjälper nog inga avtal.
Men OK, alla är vi olika
PS och OT
Vi är kanske lite unika, frugan och jag.
Vi träffades första gången på Militärhögskolan på Valhallavägen i Stockholm :wow:
Vi gör väl alla olika.
Jag och min nuvarande hustru, vi var sambos i ca 14 år, och hann skaffa oss våra två barn innan vi gifte oss,
har aldrig haft "gemensam ekonomi", "skild ekonomi" eller någon ekonomi över huvud taget.
Vi har alltid hjälpt varandra. Ibland har den ena tjänat mer, ibland den andra.
Nu är vi båda 69 bast och käbblar dagligen om vad vi skall lägga våra fattiga pensioner på.
Men till slut kommer man överens, om kärleken håller.
Ena året blir det persiljefrö, det andra året blir det dillfrö
Pengar är ju bara ett sätt att ersätta lycka. Är ni lyckliga tillsammans ordnar det sig nog.
Annars hjälper nog inga avtal.
Men OK, alla är vi olika
PS och OT
Vi är kanske lite unika, frugan och jag.
Vi träffades första gången på Militärhögskolan på Valhallavägen i Stockholm :wow:
Om du stjärnögt tittar på din älskade och säger att "Jag vill dig solen och månen och stjärnorna" så är risken stor att det är precis det du kommer att bli tvungen. Lägg kärleken åt sidan ett tag och skriv avtal. Jag äger x% av huset. Du äger y% av huset. Börjar ni renovera och din partner lägger in en massa pengar i det, så skriv om avtalet. Den dan ni gifter er så är det dags återigen formulera ägandet i juridiskt hållbara termer.
Det finns bara ett tillfälle där man kan blanda ihop kärlek och pengar, och det är olagligt!
Det finns bara ett tillfälle där man kan blanda ihop kärlek och pengar, och det är olagligt!
Jag och frugan flyttade ihop (på papperet) ca 9 månader efter att vi träffades, jag bodde i en bostadsrätt (3:a) hon i en hyresrätt (2:a).
En del av mina möbler sålde/skänkte/slängde vi, samma sak med hennes, ungefär i samband med att vi förlovade oss (drygt 1,5 år efter att vi träffades) så köpte vi några ny möbler.
Vi har efter det gift oss (10 år i år) å skaffat barn plus att vi sålt bostadsrätten och köpt villa.
Vi har en blandning mellan enskild och delad ekonomi, jag betalar dom räkningar som står på mig och frugan betalar dom som står på henne, bla huslånet står på frugan, bla el & värme står på mig. Basvaror köper vi i vår lokala dagligvarubutik där vi har bonuskort, på det kortet sätter vi båda in pengar på, när inte den potten räcker betalar vi med våra egna pengar.
En del av mina möbler sålde/skänkte/slängde vi, samma sak med hennes, ungefär i samband med att vi förlovade oss (drygt 1,5 år efter att vi träffades) så köpte vi några ny möbler.
Vi har efter det gift oss (10 år i år) å skaffat barn plus att vi sålt bostadsrätten och köpt villa.
Vi har en blandning mellan enskild och delad ekonomi, jag betalar dom räkningar som står på mig och frugan betalar dom som står på henne, bla huslånet står på frugan, bla el & värme står på mig. Basvaror köper vi i vår lokala dagligvarubutik där vi har bonuskort, på det kortet sätter vi båda in pengar på, när inte den potten räcker betalar vi med våra egna pengar.
Bortsett från ekonomin som många har åsikter och lösningar på... så tycker jag att det är självklart den personen som bor kvar tillsammans med sin nya sambo tillåter lite heminredning från den stilen som varet.
Kanske gör man om hemmakontoret så att det fungerar för båda, snyggar till i sovrum med nya tapeter och gardiner, nya möbler på sikt där det kan behövas. Ny servis i köket och lite ny förvaring i badrummet?
Men allt för att båda ska känna en tillhörighet och känna sig hemma.
Om tex är hon som bor kvar, och han som flyttar in, så kanske tapeterna tidigare är valda av ex-han. Ett byte kan vara ett bra lyft för båda då, dels för att bli av med ex-han känslan, och för att han ska känna sig mer hemma.
Kanske gör man om hemmakontoret så att det fungerar för båda, snyggar till i sovrum med nya tapeter och gardiner, nya möbler på sikt där det kan behövas. Ny servis i köket och lite ny förvaring i badrummet?
Men allt för att båda ska känna en tillhörighet och känna sig hemma.
Om tex är hon som bor kvar, och han som flyttar in, så kanske tapeterna tidigare är valda av ex-han. Ett byte kan vara ett bra lyft för båda då, dels för att bli av med ex-han känslan, och för att han ska känna sig mer hemma.
Intressant diskussion. Bor i dagsläget själv i ett hus, men den dagen när någon söt tös flyttar in och vi börjar diskutera ekonomi så blir det intressant. Delad ekonomi, egen ekonomi eller hur löser man det bäst? Svaret är väl att det är vad som passar båda parterna. Själv så tänker jag att man delar på dom "fasta" kostnaderna, lån, el, mat osv. Och sen tar och betalar sina egna saker själv. Dock så dyker en fråga upp, hur gör man vid renovering? Ska jag betala allt, eller att vi delar och skriver hur mycket hon har lagt på huset så får man betala ut henne om det skulle gå dåligt?
När det gäller att jämka ihop inredningsstilar och liknande saker, så är ju det en av dessa saker där man förhoppningsvis passar ihop, eller utan problem upptäcker fördelarna med varandras ev. olika smak, som med allting annat i livet som sambo/gifta.
När det gäller ekonomin och därmed boendet, så är min personliga uppfattning att gemensam ekonomi är det bästa. Dvs. man skyddar det kapital man har med sig in (hus, besparingar osv) med samboavtal/äktenskapsförord. Så att man kan få med sig liknande tillgångar ut om det skulle spricka. Men båda parter bidrar till det gemensamma livet efter bästa förmåga. Utan att man försöker balansera "jag drar in mer pengar" mot "du städar för sällan". Som jag ser det är det fel att säkrskilja ekonomin från andra gemensamma aktiviteter. Dvs. alla pengar som kommer in är VÅRA pengar, alla räkningar och andra kostnader är VÅRA kostnader.
Skall man flytta in i ett hem som ena parten redan äger så tycker jag att det bästa är att den inflyttande snarast köper in sig så man blir lika ägare. Det kan ske genom ett skuldbrev, inga pengar behöver byta ägare. Men på det viset får båda del av en ev. vinst eller förlust vid en senare försäljning.
När det gäller ekonomin och därmed boendet, så är min personliga uppfattning att gemensam ekonomi är det bästa. Dvs. man skyddar det kapital man har med sig in (hus, besparingar osv) med samboavtal/äktenskapsförord. Så att man kan få med sig liknande tillgångar ut om det skulle spricka. Men båda parter bidrar till det gemensamma livet efter bästa förmåga. Utan att man försöker balansera "jag drar in mer pengar" mot "du städar för sällan". Som jag ser det är det fel att säkrskilja ekonomin från andra gemensamma aktiviteter. Dvs. alla pengar som kommer in är VÅRA pengar, alla räkningar och andra kostnader är VÅRA kostnader.
Skall man flytta in i ett hem som ena parten redan äger så tycker jag att det bästa är att den inflyttande snarast köper in sig så man blir lika ägare. Det kan ske genom ett skuldbrev, inga pengar behöver byta ägare. Men på det viset får båda del av en ev. vinst eller förlust vid en senare försäljning.
Redigerat:
Vi har räknat ut vad alla våra gemensamma kostnader är i snitt per månad (mat, boende, bil, barn, IKEA, m.m.) + en liten buffert. Denna summa delar vi på i förhållande till disponibel inkomst. Beloppet sätts in på ett specifikt konto varje månad varifrån alla gemensamma kostnader betalas.
Fördelen med det, som vi vi ser det, är att vi får "egna" pengar kvar som vi kan sätta sprätt på utan att den andre har rätt att lägga sig i.
Vi har ett specifikt sparande till resor som jag tyckte var onödigt till en början men som har visat sig vara psykologiskt bra. Vi har dessutom satt av en slant på "Huskontot" för större inköp och renoveringar.
Fördelen med det, som vi vi ser det, är att vi får "egna" pengar kvar som vi kan sätta sprätt på utan att den andre har rätt att lägga sig i.
Vi har ett specifikt sparande till resor som jag tyckte var onödigt till en början men som har visat sig vara psykologiskt bra. Vi har dessutom satt av en slant på "Huskontot" för större inköp och renoveringar.
Plåthuset: Låter som en bra plan att göra så
Det ska visst vara socialistiskt och jämnställt in i minsta detalj nuförtiden så anlita en konsult så blir det säkert bra...eller prata med en jurist innan ni ingår äktenskap och delar ägandet på huset för det är mycket mer komplicerat än en kan tro...
Jämställt?
Man delar väl på allt, i vått som torrt?
Den som får ut mest netto betalar de stora räkningarna.
Och sedan betalar man som det faller sig när man handlar mat och är ute och shoppar.
Vid månadsslutet ser man vad som kan sparas.
Inte håller man undan pengar för "egen konsumtion" på olika nivå när man är ett par?
Det tycker jag skulle kännas väldigt egoistiskt.
Och om den ena håller på med ridsport och den andra med båtsport så kostar det kanske lite olika,
men sådant jämkar man väl och resonerar om så man är över ens.
Och ja, klart att man skall tapetsera, måla och möblera så att båda trivs!
Man delar väl på allt, i vått som torrt?
Den som får ut mest netto betalar de stora räkningarna.
Och sedan betalar man som det faller sig när man handlar mat och är ute och shoppar.
Vid månadsslutet ser man vad som kan sparas.
Inte håller man undan pengar för "egen konsumtion" på olika nivå när man är ett par?
Det tycker jag skulle kännas väldigt egoistiskt.
Och om den ena håller på med ridsport och den andra med båtsport så kostar det kanske lite olika,
men sådant jämkar man väl och resonerar om så man är över ens.
Och ja, klart att man skall tapetsera, måla och möblera så att båda trivs!
Är det konstigt att man betalar 50/50 på drift/ränta/försäkringar/mm som ingår i boendet oavsett inkomster?
Om jag tjänar mindre än min sambo betalar jag fortfarande 50%, allt annat ologiskt i min lilla värld....
Om jag tjänar mindre än min sambo betalar jag fortfarande 50%, allt annat ologiskt i min lilla värld....
Så länge kostnaderna är rimliga för båda så känns det väl mest naturligt att båda betalar hälften var av de fasta inkomsterna. Därtill räknar jag även in mat och bensin då vi har kreditkort på dessa kostnader så vi får samlade fakturor varje månad. Restaurangbesök och dylika nöjen delar man på som det faller sig. Sparande till renovering och resor o.s.v. görs också lika. Det blir kanske dock konstigt om den ena tjänar dubbelt så mycket som den andra.
Och om din sambo är hemma och tar hand om dina/era barn, och sköter disk och tvätt och har middagen klar när du kommer hem från jobbet?Jonatan79 skrev:
