|
Det låter ju härligt som TorparAnders beskriver det.
Jag skulle bara vilja kommentera det där med "Riktiga grannar d v s man känner varandra och bryr sig":
Såna grannar har vi också i storstan. Jo, jag klagade på att det inte är så lätt att umgås spontant, men vi känner våra grannar och hjälper varandra mycket: Matar djur och tar in post åt bortresta, dagishämtar åt varandra när det krisar, ger bort urvuxna barnkläder och avlagda cyklar, lånar verktyg o s v...
Jag tror inte att det är särskilt unikt. Det var likadant på det förra stället där vi bodde, en förort litet längre ut. Den där anonymiteten där man knappt hälsar som man hör talas om - det hör nog mer hemma i trappuppgångar än i villaområden, även i storstan.
|