Sista veckorna har varit som en mardröm. En granne som vi haft väldigt god kontakt med fann plötsligt att det skulle kunna vara en fördel för denne, i sin kamp mot socialen, att anmäla oss för vanvård av vår lille grabb.

Med en i princip helt uppdiktad historia breddes det på om den ena hemskheten efter den andra, utan särskilt många korn av sanning och med kraftig förvrängning av det lilla som var sant.

Blixtinkallning till socialen följde, men de kunde ju med egna ögon se att vår son, 14 månader gammal, var hel, ren, inga blåmärken eller sår, pigg, välnärd och normalutvecklad. Men en utredning skulle göras.

Idag fick vi det glada samtalet från socialen att utredningen är nedlagd, de fann inte heller att någonting i anmälan var sant. Men det har varit ett par väldigt veckor fyllda av funderingar, oro, ILSKA och sömnlöshet.

Aldrig har någon, någonsin, försökt göra mig och min familj så illa. Jag har varit i ett tillstånd som får Bruce Willis i Die Hard-filmerna att framstå som en blek mes.

Nu skall jag sova gott i natt.

Tack till alla som stöttat på ett eller annat sätt, ingen nämd, ingen glömd.

Jag har stundtals höjt på ögonbrynen när jag läst om hur grannar inte kan hålla sams och den sandlådenivå det lätt och gärna blir.

Själv har jag ju haft bra grannar, som hjälpt varandra, pratat med varandra, umgåtts lite och haft det bra. Jag har inte förstått hur detta "papperstusskastande" kunde fortgå i civiliserade människors liv.

Men det var fram tills igår strax före fem. Och idag vid klockan tio på förmiddagen. Då ramlade ögonbrynen långt ned på hakan över hur elaka människor kan bli och hur falsk en människa kan vara. Jag lärde mig att allt som stått om grannfejder var ju peanuts jämfört med hur elak man verkligen kan vara om man vill.

Jag är en stukad man idag, totalt maktlös och utlämnad till andra människors bedömning, därför att någon vi litade på visade sig vara falskare än något annat jag har varit med om.

USCH!

Familjen skall på semester en månad, till USA. Första gången vi reser utomlands sedan vi fick barn.

Vi köpte två stora resväskor, som vi skrattande sa att här kommer precis allt att rymmas. När man sedan ser berget av saker som skall med, som börjar torna upp sig bredvid väskorna, så känns de inte så stora längre...

Det som mest slår mig är hur mycket elektronik som skall med på en resa idag.

Till att börja med så skall en bärbar dator med, så man kan kommunicera med omvärlden. Och här har vi sagt att vi måste kunna dela dator, för det får inte plats två datorer i packningen.

Till datorn följer naturligtvis en laddare, och en mus och ett headet så att man kan "skypa" hem.

Den digitala videokameran med laddare är självskriven. Det skall finnas en anslutningskabel till den också, men den hittar jag inte. Jag har vänt ut och in på huset med den är borta. Och ingen av de andra kablarna jag har till andra manicker passar hellel, det är en rätt så speciell USB-kontakt. Den ser mycket dyr ut.

Med videokameran kan man ta stillbilder också, men den är ju så klumpig att bära med sig. Därför får den digitala stillbildskameran följa med också, med laddare och anslutningskabel.

Mobiltelefon tar vi med en, för säkerhets skull. Med laddare.

Ipod är bra, så det har vi två stycken med oss. Med anslutningskabel och hörsnäckor.

Sedan tar vi med oss en bankdosa också, så att vi kan föra över pengar mellan kontona om det skulle behövas.

Några adaptrar för att konvertera våra kontakter till amrisarnas kontakter åker också ned i väskan...

GPS:en tar jag inte med, för jag har inga amerikanska kartor i den, utan vi får hyra en GPS där. Det känns ändå som att halva packningen är elektronik, och då har vi ändå avstått från elektriska tandborstar & rakapparat.

Vart är världen på väg?

Tittar ut genom mitt kontorsfönster och ser äppelträden stå i blom. Syrénhäcken står i blom framför kastanjen som också blommar. Bakom står häggen som ännu inte blommat klart.

Juni är härligt! Lillkillen har dessutom lärt sig ställa sig upp, och idag kom skatteåterbäringen in på kontot, den största jag någonsin kommer få.

Ni skall jag planera semester!

Det var ganska varmt ikväll, så vi lade lillkillen på en filt i gräset för att kunna jobba och hålla koll på honom. Han befann sig på filten i ungefär två sekunder innan han kröp ut i gräset. Men, till vår stora glädje tyckte han inte om gräset som underlag utan kröp tillbaka upp på filten igen. En lekhage utan staket var skapad, men känner jag honom rätt kommer han snart att tycka gräset är skönt, så man får hålla koll på honom.

Kvällen uppgift var att försöka få bort en mängd ogräs runt våra krusbärsbuskar. Det är ingen som gjort något åt dem på fem år, så det var mycket att göra. Vi lyckades väl så där, men 50 liter naturgödsel från en säck spreds runt sex buskar. Vi får se om det blir någon succé.

Behöver köpa en stor vattenkanna med stril i morgon, och så skulle jag behöva en såg eller liknande med riktigt långt skaft. Jag har en hel del döda grenar i träden som jag vill ha ner. Jag lyckades dra ned en del med hjälp av kantjärnet som har långt skaft, men en del grenar var sega. Jag har sett en grensåg med sex meter skaft i något varuhus någon gång, gäller bara att komma ihåg var.

Skall också se om jag hittar en vettig Kärcher för att rensa hängrännorna. Det är monumentala mängder skit i dem, för det är nog inte rensat på många år. Det växer en del i dem, och mossan skulle räcka till många adventsljusstakar. Jag känner lite olustkänslor inför att stå och balansera på en stege rätt många meter upp i luften, men vill minnas att jag har sett att de har långa skaft för just detta ändamål.

Idag bestämde jag mig för att det blir inget tittande på trav förrän grasmattan är klippt. Jag har inte klippt den än i år, och den har rasat iväg enormt sista veckan. Förra helgen snöade det här, så jag är inte ensam om att inte ha börjat klippa än.

Hursom, gräsklipparen som ställdes i garaget förra året utan vinterservice startade på tredje rycket, och sedan var det bara att köra. Drygt tre timmar tog det nu när det var så tjockt, fullt av kvistar och grenar samt en massa löv som visst inte krattats bort... Det blev några tjuvstopp när den inte orkade.

Funderar lite över kottar. Har en del pinjetallar på tomten som ger ifrån sig rätt stora kottar, som är stenhårda. Det smäller som fasen i klipparen, och jag kan inte tänka mig att det på sikt är särskilt nyttigt för klipparen. Men att gå och kratta bort dem är inte möjligt det heller. Får fundera vidare på en vettig lösning.

När vi flyttade in hade tidigare ägare en rätt så liten aning om vad som växte i trädgården. Han var ointresserad av sådant, och antalet tillfällen som trädgårdsskötsel utförts var få.

Bland annat växer det på baksidan en tjock häck på 20 meter med något som heter något som börjar på A... (Jag har inte heller svart bälte i trädgårdsmästeri). Det blir som stjälkar som är gröna på sommaren, högst upp blir det någon stor "blomma" som ser ut som en stor fjäder, och det hela vissnar på hösten. Kvar blir hårda "pinnar" med denna blomma i toppen. Jag trodde att dessa pinnar skulle bli gröna till våren igen, men till min förvåning så började det växa nya gröna skott underifrån. De där gamla döda stjälkarna fick jag ta bort berättade grannarna uppmuntrande...

Det har jag gjort idag, och det kan ju sägas att det var ett hiskeligt jobb att med sekatör klippa pinne för pinne utan att skada det nya gröna som kommer. Ungeför 500 pinnar i längden 1 - 1,5m ligger nu i rishögen.

Där ligger också fyra stora nedklippta nyponrosenbuskar med massor av taggar på, och en väldig massa vildvin som hade tagit över en stor del av vår fasad. Jag var även så duktig att jag med spett, spade och yxa lyckades på upp det mesta av rötterna till dessa buskar så att det kanske inte kommer tillbaka.

En bra dag på min ära, och det finns en hel del muskler i kroppen som värker och kverulerar nu.

Vår lilla katt Cassandra kom till min fru tog för tolv år sedan. Den var jätteliten då, bara några veckor, och hade fötts bakom ett dagis av en katt som rymt eller kastats ut. Hon försvann från oss för drygt en månad sedan. Vi hade släkten på besök, och hon har blivit lite folkskygg på äldre dagar och tyckte väl att det blev för mycket.

Vi har letat efter henne, satt upp lappar och hoppats varje gång telefonen ringt. Idag kom grannens barn in och ropade att vår katt låg på deras gräsmatta. Mycket riktigt var det hon, men oj så hon såg ut. Mager, uttorkad och kunde inte stödja sig på bakbenen utan drog sig fram med framtassarna och ramlade ideligen.

Det blev iltransport till veterinär som konstaterade att hon dels fått en smäll på ryggraden som förlamade hennes ben, dels var i sådan kondition att det ändå hade varit tveksamt om hon skulle överlevt. Hon vägde blott 1,8kg. För ett år sedan när hon vaccinerades vägde hon strax över tre kilo. Det tog inte många sekunder att fatta det tunga beslutet, och nu slipper hon ha ont och vara rädd.

Vi begravde henne ikväll bakom syrénbusken, under kastanjen, där fåglarna brukar sitta och sjunga på kvällarna. Vi kommer sakna det lilla livet som "pratade" mycket, som "skällde" på oss när vi glömt bort henne, och som kunde hoppa upp i sängen mitt i natten för att kela lite med oss. Men jag är glad för att jag fick ha henne som husdjur.

Hoppas någon i katthimmlen också "tappar" köttbullar på golvet, och låter dig få den sista lilla biten kött som ändå är för liten för att steka.

Jag ville efter nio år i Stockholm flytta därifrån. Det spelar ingen roll hur mycket pengar man tjänar där eller hur dyr och snabb bil man än köper. Det räcker ändå inte till så mycket mer än en medelmåttig villa, där fritiden äts upp av sitta i ändlösa bilköer och titta på framförvarande bils bromslysen.

Jag var less på stan efter att ha gjort karriär där, och min hustru, som är inbiten stockholmare, var nyutexaminerad arkivarie och därtill gravid med vårt första barn. Hon tyckte nog också att det kunde vara bra med någonting nytt.

Vi började med att titta på hus i mina hemtrakter, utanför Nyköping och Oxelösund. Men, även där har prisutvecklingen skenat iväg, och att bo där och pendla till Stockholm kostar lika mycket som att bo i Stockholm, men det tar lite längre tid.

Vi bestämde oss för att rita en cirkel på 25 mil runt Stockholm och söka där. Det är rätt stora delar av Sverige, men ändå kommer man till Stockholm på några timmar så att släkten inte hamnar för långt bort.

Vi började söka, och så hittade jag några hus i Dalarna. Det är vacker där, men när vi tittade på några hus Så indann det sig ingen "wow-känsla".

Nästa ställe att titta på blev utanför Söderhamn. Det fanns mycket hus där, och två av dem hade lockat mig. När vi gick runt i det första huset så blev det WOW! i hela kroppen. Det var den gamla bruksherrgården, byggd på 1890-talet för brukspatronen som vi såg. Den byggdes ut på 1950-talet. 1980 inredde man "Ljusne-Woxna vattenlaboratorium" i det här huset. 1991 byggde man ut med 200m2 till dryga 500m2 boyta, plus källare och stort garage.

2002 var sagan all, och en man köpte huset billigt för att börja bygga bostad av det. Nu hade han fått jobb på annan ort och ville sälja.

Huset var q-märkt, det ligger 50m från havet och bredvid en park. Förvisso ligger ortens industri intill, men det är fridfullt här med mycket djurliv och natur. Vi fick det billigt.

Den första tiden ägnades åt att köpa möbler. Det går åt en del möbler för att någorlunda fylla ett sådant hus. Jag räknade till 127 ihopmonterade IKEA-möbler efter en månad. Det blev tre fulla släpkärror med kartonger och emballage som kördes till återvinningsstationen.

Jag är inte det minsta praktisk. Jag kan förvisso hantera spett, slägga och skärbrännare efter en tid på SSAB i Oxelösund men det har man inte så stor nytta av när hus skall renoveras.

Hela huset är fullt av mycket ovanliga saker för att vara ett bostadshus. Så har vi t.ex. s.k. Thorsmanslist i vårt vardagsrum och sovrum. I början såg det hemskt ut, men det är onekligen praktiskt med en del avställningsytor i lagom höjd. Dörrarna till dessa rum är också utrustade med rejäla Assa-lås...

Det finns massor med ventilationsrör, och det sitter en gigantisk fläktanläggning i huset som väger flera ton. Runt 20m2 yta tar den upp inne i huset, sedan sitter det en massa grejer uppe på taket också... Eftersom vi inte bedriver laboratorieverksamhet är den avstängd.

Elen var från början avsäkrad med 80A huvudsäkring, men är numea 35A, och ambitionen är att sänka den till 25A.

Tänkte ge små glimtar ur jobbet med att få ordning på detta.