Alltså, det var så här: Vi hade två barn och ville ha ett till. Sedan fick det räcka. Vårt parhus i en norrförort till Stockholm (109 kvadrat boa och tre sovrum) skulle visserligen bli en aning litet men det kunde duga några år, de två yngsta kunde säkert dela ett tag. Sedan ville vi inte ha så långt mellan barnen som de två första heller (4 1/2 år). Och den här gången gick det som på räls. Tvåan hann knappt fylla ett år förrän hustrun var gravid igen.

Det var bara det att...någonting var skumt. Frugan fick på ett tidigt stadium mycket mer illamående än under de tidigare graviditeterna. En sak till: När hustrun fick reda på att hon hade ettan i magen tänkte hon "flicka" och det visade sig stämma. När hon bar på tvåan tänkte hon "pojke" och det var också rätt. Nu var det någonting inom henne som sade "flicka, pojke"...vad var detta?? Det blev ett mycket tidigt ultraljud och, helt riktigt, där var TVÅ små pulserande fläckar.

Vi skrattade nästan hela vägen hem från barnavårdscentralen. Verkligheten, när den såg dagens ljus med sina två ögonpar några månader senare, var inte alltid lika lättsam. Nu är det här Byggahus.se och inte Föräldrakanalen, så jag ska inte utbreda mig om livet som förälder till ett par tvillingbebbar, men en sak stod i alla fall klar: Familjen hade definitivt och oåterkalleligen vuxit ur sin lilla fräscha kvart.

När tvillingarna var halvårsgamla åkte vi till våra första två villavisningar, lite så där på prov för att kolla marknaden. En i Segeltorp och en i Trångsund, lite äldre hus bägge två. Vi hade kommit fram till - inte minst genom att bo i ett nybygge - att vi helst ville ha något äldre, dels för mysfaktorn, dels för att både frun och jag tycker att just hus från 1910-1920-tal ofta är mycket vackra och välproportionerade.
Mäklaren på Segeltorpsvisningen skickade också iväg oss till visningen av en femtiotalsvilla med inredd källare i Bandhagen. Det gav inte mersmak men lärde oss i alla fall en del om vad vi inte ville ha.

De här tidiga försöken visade oss i alla fall två saker. För det första att äldre hus oftast kommer med en del komplikationer på köpet. För det andra att det inte är någon lek att släpa runt med så pass många små barn på husvisningar. Vi tvekade - orkade vi verkligen ge oss i kast med det här just nu?
Det skulle gå ett kvartal innan vi försökte igen.