Lingon och cortenplåt

Vad är egentligen byggnadens egen själ? Inte är det teknik som värmesystem och ekologisk isolering, inte heller iögonfallande inredningsdetaljer hämtade rakt ur populärpressens alla hemma-hos reportage. När Anders Olausson, till vardags arkitekt vid Wingårdhs i Göteborg, lät bygga sig ett eget fritidshus på Berkön utanför Piteå ville han komma åt det sinnliga och fenomenologiska. Han hade inte mycket pengar, men däremot gott om tid. Med inspiration i legendariska arkitekter som Sigurd Lewerentz och Bernt Nyberg sökte han efter en provocerande råhet och radikal detaljering.

– Jag hade ett uppdämt behov att testa gränserna för vad som är möjligt och gick igång med inställningen att nu ska detaljerna bli absolut precis som jag ritat dem! Men när jag och farsgubben gick igång, och snart nog med tre barn som hasade runt i sågspånet, så inser jag så här efteråt att det var själva processen och upplevelsen som blev det viktiga.

Och huset är allt annat än provokativt, om än med en sällsynt ärlighet. Här är en stuga som man kan känna med fingrarna, som har sin egen lukt och där lingonriset reser sig mot rostbruna cortenplåtsfasaden. Men också ett hus som bär på barndomsminnen, där ljuset faller in genom smala fönster, där de vuxna rumsterar om när man sakta vaknar upp.

Anders är uppvuxen på Berkön, och här har han tidigare ritat sin systers hus strax intill. Den egna stugan tog 7 år att bygga, under tiden fick han och hustrun Annsofi, barnen Edvin, Alma och August. Och han talar gärna om att här är han rotad, här hör han hemma. Det egna huset är något existentiellt och kräver en autencitet utöver det vanliga.